Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 - 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
175 1
som vi ärft efter våra förfäder, och som vi skola
öfverlämna åt våra efterkommande.»
»Jag anser, att min skyldighet...»
»Ursäkta,» fortfor Ignatij Nikiforovitsch, utan
att låta afbryta sig. »Jag talar icke för mig själf
och mina barn. Mina barns förmögenhet är
be-tryggad, och jag förtjänar så mycket, att vi —
och jag antar också mina barn — kunna lefva
sorgfritt, och därför härflyter min protest mot edra,
tillåt mig säga det, icke riktigt öfvertänkta planer
icke ur personliga intressen, utan jag kan
principiellt icke vara enig med er. Jag skulle vilja
råda er att närmare öfvertänka, läsa igenom...»
»Tillåt mig att själf afgöra mina
angelägenheter och veta, hvad jag bör läsa och icke läsa,»
sade Nechljudof bleknande, och i det han kände,
att han blef kall om händerna och icke längre
kunde behärska sig, tystnade han och började
dricka sitt te.
31.
»Nå, hur är det med barnen?» frågade
Nechljudof systern, efter att ha lugnat sig litet.
Natalja Ivanovna sade, att barnen voro hemma
hos farmor, och glad öfver, att tvisten med hennes
man upphört, började hon berätta om, att hennes
barn lekte resande, alldeles som han en gång lekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
