Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33 - 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
I.EO TOLSTOY.
rakat dem. Och därför svällde hans läppar allt
mer och mer, och han ansträngde sig af alla krafter
för att icke brista i gråt, ty han ansåg, att det
var en skam att gråta i dylika fall.
34.
Nechljudof gick lika fort som fångarna, men
äfven i sin lätta dräkt och lätta öfverrock fann
han det pinsamt varmt och kvaft. Efter att ha
gått en fjärdedels verst, satte han sig upp i droskan
och åkte vidare, men ute på den solstekta
körbanan fann han det ännu varmare. Han försökte
återigen tänka på gårdagens samtal med svågern,
men nu upprörde dessa tankar honom icke längre
liksom på morgonen. De undanträngdes af
intrycken från fångarnas utträde ur fängelset och
den långa gatuprocessionen Och först och främst
pinades han af den outhärdliga hettan. Vid ett
plank i skuggan af några träd stodo ett par
skolpojkar, som tagit mössorna af sig, framför en
glaceförsäljare. Den ena af dem hade just
förfriskat sig och slickade som bäst hornskeden
medau den andra sträckte handen efter ett litet
glas med något gult i.
»Hvar kan man få något att dricka?»
frågade Nechljudof sin kusk, ty han kände ett
omotståndligt begär att svalka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
