Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
I.EO TOLSTOY.
lägenheter... Nej, jag kan icke,» och i det han
åter kände hatet mot denne främmande, själfsäkre
man, som icke förstod honom, uppstiga inom sig,
stoppade Nechljudof det ofullbordade brefvet i sin
ficka, betalade, hvad han var skyldig, och gick
ut på gatan, för att åka fatt fångkonvojen.
Hettan hade blifvit ännu värre. Husväggarne
och stenarna liksom utsände en brännande
andedräkt.
Fötterna brände sig på den heta
stenläggningen, och då Nechljudof med bara handen kom
åt den lackerade vagnsdörren, kände han nästan
som sveda.
Hästen traf våde trögt framåt på den dammiga
gatan, kusken slumrade oupphörligt till, och
Nechljudof satt utan att tänka på något och stirrade
likuöjdt framför sig. På ett ställe, där gatan
sluttade ner mot porten till ett stort hus, stod
en liten skock människor och en konvojsoldat
med gevär. Nechljudof stannade droskan.
»Hvad är det?» frågade han en dvornik.
»Det är något med en fånge.»
Nechljudof steg ur och gick fram till skaran.
På de ojämna trottoarstenarna låg med hufvudet
lägre än fötterna en bredaxlad, äldre fånge i grå
röck ocli likadana byxor, med rödt skägg, rödt
ansikte och platt näsa. Han låg på rygg med de
fräkniga händerna utbredda, stirrande upp mot
himlen med orörliga, blodsprängda ögon, och med
långa mellanrum höjdes det kraftiga, höghvälfda
bröstet af ett rosslande andedrag. Kring honom
stodo en misslynt poliskonstapel, ett stadsbud, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
