Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
I.EO TOLSTOY.
Strax efter konstaplarna, som buro in den
döde, kommo kommissarien och fältskären.
Fältskären gick fram till britsen, fattade den
fräkniga, ännu mjuka, men redan dödsbleka handen,
höll den ett ögonblick och släppte den därpå.
Deu föll liflöst ned på den döda kroppen.
»Kaputt,» sade han, skakande på hufvudet,
men, tydligen för ordningens skull, öppnade han
likväl på den våta, grofva skjortan, strök undan
sitt lockiga hår från örat och lade hufvudet ner
mot fångens gulaktiga, höghvälfda bröst. Alla tego.
Fältskären reste sig, skakade ännu en gång på
hufvudet och rörde med fingret först vid det ena,
sedan vid det andra ögonlocket öfver de vidöppna
ljusblå ögonen.
»Skräm mig icke, skräm mig icke!» sade dåren,
i det han hela tiden spottade i riktning mot
fältskären.
»Nå, hur är det?» frågade poliskommissarien.
»Hur det är?» upprepade fältskären. »Det
är bäst att göra i ordning likrummet.»
»Är han verkligen död?» frågade
kommissarien.
»Det tycks så,» sade fältskären, i det han
höljde öfver den dödes blottade bröst. »Jag skall
skicka efter Matvej Ivanytsch, så får han se på
honom! Petroffl, gå du!» sade fältskären och gick
ifrån den döde.
»Bär ner honom i likrummet,» sade
kommissarien. »Och du kommer med in på kansliet och
skrifver ett kvitto,» tillade han, vänd till
konvoj-soldaten, som alltjämt stod bredvid fången.
»Ja, ers välborenhet,» svarade soldaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
