Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
221 1
Han mindes Maslennikofs likgiltighet, då han
talade med honom om, hvad som ägde rum i
fängelset, uppsyningsmannens stränghet,
konvoj-officerns grymhet, då han icke ville ge tillträde
till forvagnarna och icke brydde sig om, att en
kvinna pinades i barnsnöd på tåget. Alla dessa
människor voro tydligen icke genomträngliga för
människokärlekens känsla, »liksom denna steniga
mark icke är genomtränglig för regnet,» tänkte
Nechljudof, seende på den af olikfärgade stenar
öfversållade sluttningen, där regnet icke kunde
tränga ned i jorden, utan samlade sig i små
rännilar. »Kanske är det nödvändigt att belägga
sluttningen med stenar, men det är sorgligt att
se denna all växtlighet beröfvade jord, som skulle
kunna bära säd, gräs, buskar och träd liksom
marken här ofvanför. Det är på samma sätt med
människorna,» tänkte Nechljudof. »Alltsammans
kommer sig af, att människorna tro, att det finns
förhållanden, hvarunder man kan umgås med sina
medmänniskor utan kärlek, men några sådana
förhållanden finns icke. Med tingen kan man
umgås utan kärlek, — man kan hugga ved, slå
tegel, smida järn utan kärlek, men med
människorna är det lika omöjligt att umgås utan
kärlek som med bien utan försiktighet. Gör man
det, skadar man både dem och sig själf. Och
det kan icke heller vara annorlunda, ty den
ömsesidiga kärleken mellan människorna är
grundlagen för det mänskliga lifvet. Det är sant, att
man icke kan tvinga sig att älska, liksom man
kan tvinga sig att arbeta; men däraf följer icke,
att man kan umgås med människorna utan kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
