Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
I.EO TOLSTOY.
»För dem, som icke äro vana, är det förstås
svårt,» sade han, »men vänjer man sig bara, så
går det. Men ordentlig mat för man lof att ha.
I början var maten dålig, men då klagade folketi
och så blef den bättre, och då gick det mycket
lättare att arbeta.»
Vidare berättade han, hur han i tjuguåtta år
gått ut på arbete och skickat hem hela sin
arbetsförtjänst, — först till sin far, sedan till sin äldste
bror och nu till sin brorson, som skötte gården
-— och för egen del af de femtio, sextio rubel han
årligen förtjänade endast använde ett par tre rubel
till tobak och tändstickor.
»Det händer nog också, när jag blir riktigt
trött, att jag tar mig en tår,» sade han med ett
skuldmedvetet leende.
Han berättade också, att kvinnfolken skötte
huset åt dem, och att arbetsentreprenören bjudit
dem på brännvin samma dag, innan do gåfvo sig
af, och att en af dem dött och en annan blifvit
sjuk. Den sjuke, han talade om, satt inne i samma
vagn i ett hörn. Det var en ung gosse med
grå-blekt ansikte och blå läppar. Han hade tydligen
feber. Nechljudof gick fram till honom, men
ynglingen såg på honom med en så sträng, lidande
blick, att Nechljudof icke ville plåga honom med
några frågor, utan rådde den gamle arbetaren att
köpa kina och på ett papper skref upp läkemedlets
namn åt honom. Han ville också lämna pengar,
men arbetaren sade, att det icke behöfdes. Han
skulle taga af sina
»Ja, hur mycket jag än flackat omkring, har
jag aldrig träffat en sådan herre. Icke nog med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
