Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
17
Det var denne man, som fick ett afgörande
inflytande öfver Katjuscha, därigenom att han
älskade henne. Med sin kvinnliga instinkt hade
Katjuscha snart gissat detta, och medvetandet, att
hon kunde väcka kärlek hos en så ovanlig
människa, höjde henne i hennes egen tanke. Nechljudof
ville gifta sig med henne af ädelmod och för hvad,
som varit förut, men Simonson älskade henne
sådan hon var nu, och älskade helt enkelt därför
att han älskade. Dessutom kände hon, att
Simonson ansåg henne ovanlig, olik alla andra
kvinnor och i besittning af särskilda, upphöjda
moraliska egenskaper. Hvilka egenskaper, han
tillskref henne, visste hon icke riktigt, men för
att i alla händelser icke bedraga honom, bemödade
hon sig af alla krafter att hos sig framkalla de
bästa egenskaper, hon kunde tänka sig. Och detta
tvang henne att försöka vara så god, som det var
henne möjligt.
Detta hade börjat redan i fängelset, då hon
vid de politiska fångarnas allmänna samtalstid
märkte den oafvända blick, som hans goda,
oskyldiga, mörkgrå ögon fäste på henne under den
framskjutande pannan och ögonbrynen. Redan
då märkte hon, att det var något särskildt med
honom, och att han såg på henne på ett särskildt
sätt, och att i hans ansikte ett uttryck af barskhet,
frambragt genom det upprättstående håret och de
rynkade ögonbrynen, underligt sammansmälte med
blickens barnsliga godhet och oskuld. Då hon
sedan i Tomsk flyttades öfver till de politiska
fångarna, varseblef hon honom ånyo. Och fastän
mellan dem aldrig växlats ett ord, låg i den blick,
2. — Uppståndelse, lit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
