Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
LEO TOLSTOY.
lampa, satt viel ett med lämningar efter middagen
och två buteljer försedt bord officern med de
stora ljusa mustascherna, mycket röd i ansiktet
och klädd i en österrikisk jacka, som satt spändt
om hans breda bröst och axlar. I det varma
rummet luktade det af tobak och någon stark,
obehaglig parfym. Vid åsynen af Nechljudof reste
officern på sig och spände ögonen i honom på en
gång gäckande och misstänksamt.
»Hvad är det, som önskas?» frågade han och
ropade därpå, utan att afvakta svar, ut genom
dörren:
»Nå, Bernof, när kommer samovaren?»
»Strax.»
»Jag skall ge dig för strax, jag, så att du
minns det,» skrek officern med blixtrande ögon. .
»Nu kommer jag!» skrek soldaten och bar in
samovaren.
Nechljudof väntade, medan soldaten ställde
ifrån sig samovaren — officern följde honom
härunder med sina små elaka ögon, som om han
siktade efter, hvar han skulle slå till honom. Då
samovaren blifvit ställd i ordning, lade officern på
te. Sedan tog han fram ur sin resnecessär en liten
fyrkantig flaska med konjak och Albertcakes.
Efter att ha ställt fram alltsammans på duken,
vände han sig åter till Nechljudof.
»Hvarmed kan jag alltså stå till tjänst?»
»Jag ville be om ett samtal med en af de
kvinnliga fångarna,» sade Nechljudof, utan att
sätta sig.
»En af de politiska? Det är förbjudet i lagen,»
sade officern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
