Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
LEO TOLSTOY.
bondfolk, som jag tjänade hos. gaf mig också goda
vitsord. Men någon abekat hade vi icke råd att
skaffa,» slöt Makar, »och därför blef jag dömd
till fyra år.»
Och det var denne man, som i sin önskan
att rädda en landsman, och fastän han visste, att
han satte sitt lif på spel därigenom, uppenbarat
för Nechljudof en fängelsehemlighet, för hvilken
han ovillkorligen skulle bli strypt af de skyldige,
om de fingo reda på det.
11.
De politiska fångarnas kvarter bestodo af två
små rum, hvilkas dörrar vette åt en afstängd del
af korridoren. När Nechljudof kom in i denna,
var den förste, han fick se, Simonson, som med
en vedknippa på armen satt på huk framför den
uppeldade kaminen, hvars stängda luckor skallrade
af värmen och luftdraget.
Vid åsynen af Nechljudof såg han, utan att
resa sig, upp under sina hängande ögonbryn och
sträckte fram handen.
»Det var bra, att ni kom, jag måste tala med
er,» sade han med betydelsefull min och såg
Nechljudof rätt in i ögonen.
»Hvad är det egentligen?» frågade Nechljudof.
»Sedan; nu är jag upptagen.»
Och Simonson började åter syssla med ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
