Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
LEO TOLSTOY.
Skilsmässan från mannen och barnet, som
hennes mor tagit, var henne mycket svår. Men
hon bar denna skilsmässa ståndaktigt och lugnt,
i medvetandet om, att hon bar det för mannens
skull och för den saks, som måste vara den rätta
och sanna, eftersom han tjänade den. Hon var
alltid i tankarna hos mannen, och liksom hon
aldrig älskat någon annan förut, kunde hon icke
heller nu älska någon annan än honom. Men
Nabatofs rena och hängifna kärlek rörde och oroade
henne. Han, som var hennes mans vän och en
sedlig och ståndaktig människa, sträfvade att vara
mot henne, som mot en syster, men i hans sätt
emot henne glimtade ibland fram något mera och
varmare, och detta något skrämde dem båda och
gaf på samma gång en särskild tjusning åt deras
nu så tunga och svåra lif.
Således var det af hela kretsen endast Marja
Pavlovna och Kondratjef, som voro fullständigt
fria från all slags förälskelse.
14.
Då Nechljudof räknade på, att som vanligt
få tala enskildt med Katjuscha efter den
gemensamma aftonmåltiden, satt han kvar hos Kryltsof
och pratade med honom. Bland annat berättade
han om, hur Makar vändt sig till honom och om
dennes brott. Kryltsof hörde uppmärksamt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
