Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
71
känner dem båda till utseendet,» svarade
Nechljudof.
Alla tego, synbarligen rädda för, att tvisten
skulle blossa upp på nytt.
Simonson, som hela tiden legat tyst med
händerna under nacken borta i en vrå, reste sig nu
beslutsamt och gick fram till Nechljudof.
»Vill ni nu höra på mig?»
»Naturligtvis,» sade Nechljudof och steg upp
för att följa med honom.
Då Katjuscha härvid såg upp på Nechljudof
och mötte hans blick, rodnade hon och skakade
liksom tviflande på hufvudet.
»Hvad jag har att säga er, är följande,»
började Simonson, då han tillsammans med Nechljudof
kommit ut i korridoren. Där hördes ännu
tydligare sorlet och skriken från tukthusfångarna.
Nechljudof rynkade pannan, men Simonson lät
synbarligen icke störa sig:
»Då jag känner ert förhållande till Katerina
Michajlovna,» började han, i det han med sina
goda ögon såg Nechljudof rätt i ansiktet, »anser
jag mig pliktig,» fortsatte han, men måste tystna,
ty alldeles vid själfva dörren skreko på en gång
två grälande röster:
»Jag säger dig, din kanalje, att de icke äro
mina,» skrek den ena rösten.
»Streta icke emot, din satan,» röt den andra.
I detsamma kom Marja Pavlovna ut i
korridoren.
»Här är ju icke möjligt att samtala,» sade
hon, »kom in hit, här är ingen annan än
Vjerot-schka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
