Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
LEO TOLSTOY.
med fångrockar. De enda, som icke sofvo, voro
några karlar, som sutto i en vrå af ungkarlsrummet
kring en ljusstump, hvilken de släckte, så fort de
fingo se soldaten, och en gubbe, som satt naken
under lampan i korridoren och plockade ohyra ur
skjortan. Den dåliga luften i de politiska
fångarnas kvarter föreföll ren i jämförelse med den
kväfvande stank, som rådde här. Den rykande lampan
syntes som genom ett töcken, och det var svårt
att andas. För att kunna komma igenom
korridoren, utan att trampa på eller fastna med foten
mot någon af de sofvande, måste man först med
blicken leta reda på en tom plats, och Där man
satt foten där, söka ut en ny plats till nästa steg.
Tre stycken, som tydligen icke fått plats ens i
korridoren, hade lagt sig ute i förstugan, bredvid
själfva den stinkande tunnan, genom hvars fogar
innehållet sipprade ut. Den ene af dessa var en
gammal idiot, som Nechljudof ofta sett vid
etapp-stationerna. Den andre var en tioårig gosse, som
låg och sof emellan de båda fångarna med
hufvudet på den enes ben och handen under kinden.
När Nechljudof kommit utanför porten,
stannade han, spände ut lungorna till hela deras vidd
och inandades länge begärligt den kalla nattluften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
