Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
117
med halföppen mun och långt lockigt hår, som
låg utbredt öfver kudden.
»Det här är Katja,» sade modern, i det hon
lade tillrätta det blårandiga, stickade täcket, under
hvilket en liten hvit fot stack fram. Ȁr hon
inte söt? Hon är bara två år.»
»Förtjusande!»
»Och det här är Vasjuk, som morfar kallar
honom. Det är en helt annan typ. En riktig
sibirier. Icke sant?»
»En präktig pojke,» sade Nechljudof,
betraktande den lilla tjocka bytingen, som låg på magen
och sof.
»Ja, icke sant?» sade modern och smålog
betydelsefullt.
Nechljudof kom plötsligt ihåg handklofvarna,
de rakade hufvudena, slagsmålen, liderligheten,
den döende Kryltsof, Katjuscha med hela hennes
förflutna, — och han greps af afund och längtade
att själf vinna en lycka af detta slag, sådan som
han nu tyckte, ren, utsökt och elegant.
Efter att några gånger ha berömt barnen och
därmed, om också blott till en del ha tillfredsställt
modern, som girigt insög berömmet, följde han
henne tillbaka ut i salongen, där engelsmannen
redan väntade på honom, för att, som de kommit
öfverens om, tillsammans fara till fängelset. Efter
att ha tagit afsked af det gamla och unga
värdfolket, lämnade Nechljudof och engelsmannen
generalens hus.
Vädret hade slagit om. Snön föll i stora
flingor, som redan betäckte vägen och träden i
trädgården och trappan och de uppfällda vagns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
