Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
LEO TOLSTOY.
att häri ligger det mänskliga lifvets enda förnuftiga
mening, och att hvarje afvikande härifrån är ett
misstag, som genast drar straffet med sig. Detta
framgick af hela läran och var med särskild
klarhet och kraft uttryckt i liknelsen om
vingårdsmännen. Vingårdsmännen inbillade sig, att den
vingård, hvari de voro satta att arbeta, icke var
husbondens, utan deras tillhörighet; att allt, som
fanns där, var skapadt för dem, och att deras
uppgift endast bestod i att njuta af sitt lif i
vingården, i det de glömde husbonden och slogo ihjäl,
dem, som påminde dem om husbonden och deras
skyldigheter mot honom.
»Alldeles på samma sätt göra vi,» tänkte
Nechljudof, »då vi lefva i den orimliga
öfvertygelsen, att vi själfva äro herrar öfver vårt lif, och
att det är oss gifvet till vår egen njutning. Men
detta är ju uppenbart orimligt. Om vi äro satta
hit på jorden, så är det genom någons vilja och
för något ändamåls skull. Men vi ha afgjort, att
vi lefva endast för att roa oss, och det är klart,
att det måste gå oss illa, liksom det går illa för
arbetaren, som icke fullgör husbondens vilja. Och
husbondens vilja är uttryckt i dessa bud. Om
blott människorna fullgöra dem, så skall Guds
rike bli grundlagdt på jorden och människorna
erhålla det största goda, de kunna uppnå.»
»Söker först Guds rike och hans rättfärdighet, sä
faller eder allt detta till.» Men vi söka blott »allt
detta» och finna det synbarligen icke.
»Där har jag den alltså, mitt lifs uppgift. Så
fort den ena var afslutad, började den andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
