Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - 1. Geografiska föreställningar och kunskaper hos forntidens folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asiens oriktiga utsträckning på bredden, en villfarelse, som
emellertid bar goda frukter, enär Colombo derigenom föranleddes att
försöka att från vestra Europa uppnå östra Asien, hvilket han
enligt kartans teckning tänkte sig minst 700 mil för nära. Liksom
Asien oriktigt utsträcker sig på bredden, så har Egypten på
kartan en mycket för liten utsträckning åt söder; vid främre Indien
deremot har halföformen blifvit förbisedd. Indiska oceanen
betraktas af Ptolemaios som ett inhaf, Afrikas kust drager sig öster
ut och förenar sig med den asiatiska, som från halfön Malacca
böjer sig söder ut. I motsats till Inre hafvet (Medelhafvet) står
Yttre hafvet (Atlantiska oceanen). Norr om Kersonesos kimbrike
(Jylland) ligga fyra öar, af hvilka Skandia är den aflägsnaste.
Europa begränsas i vester af Yttre hafvet, i söder af Inre hafvet,
i norr af Germaniska och Sarmatiska hafven och räcker i öster
till träsket Maiotis (Asofska sjön) och Tanais (Don). I yttersta
norden ligger ön Tule, den af Pyteas från Massilia i fjerde
århundradet f. K. upptäckta ön i det nordliga hafvet. Norra Asien
bebos af skyterne och hyperboreerne; i yttersta östern sträcka sig
Ptolemaios’ kunskaper icke längre än till Emmausberget och
Ganges’ mynning. Om Serike (Kina) hade han blott obestämda
föreställningar; Arabien och Indien voro mycket ofullständigt
utforskade, halfön Kersonesos kryse (Malacca), ön Taprobane (Ceylon)
blott föga och de andra öarna i Indiska hafvet alldeles icke
bekanta. Af Afrika voro det gamla kulturlandet Egypten, norra
kusten och terrasserna mellan Medelhafvet och Atlas närmare
undersökta. I vester räckte Ptolemaios’ geografiska vetande till
Keras hesperu (Sinus hespericus, Guineaviken), i öster till Keras
barbarikos (Sinus barbaricus, Mosambikkanalen).
Detta var i forntiden den tillgängliga verldens gränser, der bortom
var »instabilis tellus, innabilis linda», en jord, hvarpå
man ej kan få fotfäste, en våg, hvari man ej kan simma.
Med det vetande, som Ptolemaios hade bundit i sin lärobok, nöjde
man sig således och afstod från vidare forskningar, i synnerhet
som förhållandena i det romerska riket under de skakningar, som
föregingo dess fall, mera ledde blicken inåt än utåt.
Först araberne öppnade genom sina vapen och karavaner det
inre Asien och Afrika, deras fartyg kommo ända till Madagaskar,
Sumatra, Borneo, Andamanerna och Lakediverna. De utforskade
östra Afrika ända till Cap Corrientes, men Atlantiska hafvet
förblef för dem ett »mörkrets haf». Dock berättar Edrisi från
Cordova (omkring 1150), hvilken lefde som flykting vid Roger II:s
(1130—1154) af Sicilia hof, att vid midten af tolfte århundradet
åtta invånare i Lisboa seglat åtta dagar åt vester och tolf dagar
åt söder, under denna färd sett flere öar och landat på en ö, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
