Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 2. Marco Polos resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ormus’ invånare utan spikar, ty träet är så hårdt och tort, att
det splittras som lergods eller drifver tillbaka spiken.
Under fortgången af sin resa, som förde honom från Beludsjistan
till Kasjmir, vestra Tibet och den kinesiska delen af Turkestan,
kom Marco Polo till de tre vigtiga handelsplatserna Kasjgar,
Jarkand och Kotan (Ilitsji) i Tarims dal, söder om Tiansjan, och till
uigurernes under mongolerne lydande rike, hvarifrån han icke tog
den vestra, mest brukliga karavanvägen till Kina, utan vägen
genom öknen Lop (Gobi).
De resande, som vilja genomvandra öknen, göra halt i staden
Lop (vid Lopsjön) och lasta ett antal starka åsnor och kameler
med munförråd och allt nödigt; blir detta uppätet, innan man
hunnit genom öknen, döda och uppäta de lastdjuren. Tretio
dagar reste man genom dessa ödemarker på den kortaste vägen
öfver sandiga slätter och kala berg; dock finner man vatten, som
blott på få ställen är saltaktigt, efter hvarje dagsresa, tillräckligt
för 50—100 personer och deras lastdjur. Ingenstädes såg Marco
spår af djur, icke en fågel var här att skåda; öknen syntes
honom blott som vistelseort för onda andar, som förderfva de
resande med bländverk, väcka dem ur sömnen genom att ropa dem
vid namn och sedan föra dem på afvägar, under natten jemväl
härma en ryttartrupps traf, om dagen visa sig i gestalt af en
sådan och skrämma karavanerna på flykten genom larmet af
trummors ljud och vapens rassel, så att de vilsekomna eländigt förgås
af hunger. Derför angifva de resande på aftonen, innan de lägga
sig till hvila, medelst signaler den väg, som de den andra
morgonen ämna taga, och hänga på hvarje lastdjur en klocka, så att
de icke skola skingras.
Efter tretio dagsresor i östsydöstlig riktning erbjöds dem en
välkommen hvilopunkt i staden Saciou (Tsjatsjeu), det är
Sandstaden, i landet Tangut, hvilken mestadels är bebodd af
afgudadyrkare och har många kloster med prester och vanskapliga
afgudabilder. Äfven staden och landskapet Kamul (Kamil) ligger i
provinsen Tangut mellan två öknar. Deras invånare, likaledes
afgudadyrkare, fann vår resande i besittning af allt hvad de
behöfde. Han berömde deras sinne för sällskapliga nöjen, musik,
sång, dans, läsa och skrifva. I den grundsatsenliga utöfningen af
en alldeles otrolig gästfrihet se de en gud behaglig handling.
Särdeles intressant är Marco Polos berättelse om det präktiga
Quinsay (det nu varande Hangtsjeufu), det är Himmelsstaden,
hufvudstaden i kretsen Tsjekiang. Sitt namn förtjente den väl
för sin storlek och skönhet, för den trefnad, glädje och de många
lustbarheter den erbjöd. Enligt den allmänna uppskattningen
skulle denna stad hålla 100 mil i omkrets, sannolikt kinesiska li,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
