Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 3. Handelsvägarna i medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egyptiska sultanerne monopol på den indiska handeln, först och främst
emedan den väggren, hvarpå varutågen gingo från Tebris till Ajazzo
vid Issiska (Alexandrette-)viken, blef öde, sedan emedan efter
Konstantinupolis’ fall 1453 hela den politiska handeln efter hand
borttynade, i synnerhet sedan Trapezus och handelsplatserna på Krim
blifvit förstörda af osmanerne, åtminstone hvad handeln beträffar.
Svarta hafvet hade nämligen sedan det latinska kejsardömets
grundande 1204 hastigt tilltagit i betydenhet för handeln. Först
visade der venezianerne sin flagga, sedan följde dem i hälarna
genoveserne och pisanerne. Som den största handelsplatsen
blomstrade i början det nu försvunna Matrega på halfön Taman vid
inloppet till Asofska sjön och Soldaja (det nu varande Sudak, ej
att förvexla med Solgat, det numera i ruiner liggande
Eski-Krim eller Gamla Krim, som gifvit halfön dess namn), der
venezianerne företrädesvis uppslogo sitt säte. Från Sudak anträdde
så väl den redan nämde fransiskanermunken Ruijsbroek (1253)
som de båda äldre Poloerne sin första resa till mongolkanernes
hof. Genoveserne deremot fattade omkring 1289 fast fot i Kaffa
på Krim. Ännu närmare ryckte de italienska handelsmakterna
den indiska varuförsling, som rörde sig på inre Asiens steppvägar,
då de grundade faktorier vid Don (alla Tana) i närheten af den
fornhelleniska handelsplatsen Tanais. Italienarnes stad Tana, af
infödingarne kallad Azak, låg i granskapet af det nu varande
Asof och lemnade lätt tillträde till Kaspiska hafvet, som i sista
fjerdedelen af trettonde århundradet befors af genoveserne och dit
fribytartåg företogos af dem (1374) och venezianerne (1428). Sedan
midten af trettonde århundradet hade i handelsidkarnes följe
fransiskanerordens sändebud redan funnit väg från Don och Volga till
Mongoliet. På samma väg som Plan Carpin 1246, André af
Longjumeau 1249 och Ruijsbroek 1253 begåfvo sig äfven de
äldre Poloerne, Marco Polos fader och farbror, 1254 till
Karakorum, mongolkanernes sommarresidens.
På Balduccis tid, således omkring 1336, utvecklade sig från
Tana ända till Peking en regelbunden karavansamfärdsel. Först
tågade man från Don till Astrakan vid Volga, sedan öfvergicks
Jaik eller Uralfloden, och derefter togs vägen längs Kaspiska
hafvets strand till halfön Mangisjlak. Derifrån genomtågade man
högslätten Ust-Urt, besökte i Kovaresm (det nu varande kanatet Kiva)
staden Organzi (Urgendsj), följde derifrån Oxos’ eller Amu-Darjas
högra strand, berörde sannolikt sedan Bokara och tågade till
staden Otrar (Oltrare), af araberne kallad Farab, vid Sir-Darja,
Derefter beträdde karavanerna de nu varande kirgisstepperna, så framt
de icke förut togo in i den af ålder berömda handelsstaden Taras
eller Talas, lemnade sedan sjön Balkasj till venster och tågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
