Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 4. Medelhafvets och Asiens handelsfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halften af tolfte århundradet, då det omvexlande bragtes i trångmål
af normanderne på Sicilia och pisanerne, stördes dess tillväxt, och
vid början af fjortonde århundradet igengrundades dess hamn helt
och hållet. Af smärre italienska sjömakter, som mycket sent, men
blott tillfälligtvis ingrepo i den österländska handeln och
samfärdseln, må nämnas Ancona och Firenze. När man talar om
de italienska sjömakterna i medeltiden, så förstås med dem blott
pisanerne, genoveserne och venezianerne. Så länge det gälde
att fördrifva araberne från öarna Corsica och Sardegna (Sardinien),
voro pisanerne och genoveserne naturliga bundsförvandter. Men sedan
den gemensamme fienden blifvit undanträngd, utspunno sig äfven de
ömsesidiga tvisterna, och i sjöslaget vid ön Meloria den 6 augusti
1284 fick republiken Pisa af sin medtäflarinna en stöt, efter
hvilken hon aldrig mera kunde fullkomligt repa sig. Pisa förblef
dock äunu allt jemt en handelsmakt, och pisaner besökte äfven i
fjortonde århundradet Pontos, der medelticlskartor uppgifva en
Porto Pisano nära Dons mynning i Asofska sjön. Men i
fjortonde århundradet träder Pisa allt mer i bakgrunden, och
pisaners närvaro i Alexandria omtalas allt mera sparsamt.
Sålunda stodo slutligen blott Genova och Venezia gent emot
hvarandra. Lika mycket som man skulle misstaga sig, om man
ville tänka sig Svarta hafvet stängdt för genoveserne på det
latinska kejsardömets tid (1204—1261), lika irrig vore den förmodan,
att genoveserne efter det latinska kejsardömets störtande kunnat
förbjuda venezianerne tillträde till Pontos. Bådas färder till sina
nybyggen på Krim och vid Don fortforo både förut och efteråt,
men det kom till ständiga slitningar. År 1256 utbröt det första
sjökriget mellan Venezia och Genova, hundra år senare det sista,
som 1380 förhjelpte venezianerne till en afgörande seger och till
befästande af deras öfvermakt, men deremot förde genoveserne
ett ohejdligt förfall till möte.
Det sätt, hvarpå man då bedref den transmarinska handeln,
skilde sig fullkomligt från det nu varande, för så vidt som till
sjös ännu icke såsom nu för tiden en arbetets delning mellan krig
och handel inträdt. Sedan araberne i åttonde århundradet
underlagt sig norra Afrika och infallit i Spanien, fattade de äfven
fast fot på de flesta af Medelhafvets öar, på Malta, Sicilia,
Sardegna, Corsica, Balearerna, ja, till och med på gynsamt belägna
kustpunkter, såsom i grefskapet Nizza, för att derifrån bedrifva
sjöröfveri; en gång inlöpte de till och med i Tevere och injagade
skräck hos påfven i Roma, Medelhafvets fullständiga rensning
från saracenska öpirater lyckades först under loppet af tolfte
århundradet fullständigt. Derför upphörde faran för sjöröfvare aldrig
helt och hållet, icke ens på sådana haf, der araber aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
