Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Amerikas upptäckt - 3. De upptäckta landen och deras invånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskräckelse in i sina skogar, och först då de långsamt hemtat
sig från sin förfäran, närmade de sig lika skygt som nyfiket till
de ännu aldrig af deras ögon skådade främmande gestalterna. De
kastade sig ned för dessa män i blänkande stål och mångfärgade
drägter samt visade dem gudomlig vördnad. Sedan de dock trädt
dem något närmare, vågade de slutligen att med förvåning
vidröra deras kläder och ansigte samt känna på den vackra, hvita
huden på deras kropp.
Spaniorerne deremot funno öborne icke mindre sällsamma,
Deras kroppar voro välbygda, deras höga panna och vackra ögon
voro anmärkningsvärda, från deras hufvud föll styft hår ned
öfver halsen. De tyckte om att måla sitt ansigte äfvensom den
nakna kroppen med svarta, hvita och andra färger i enkla streck,
men äfven i underliga krumelurer, hvilket gaf dem ett vildt,
förskräckligt utseende. Deras menlöshet visade sig i deras vapen,
som bestodo af träspjut, hvilka antingen voro härdade i elden
eller i änden försedda med en hvass sten eller ett spetsigt
fiskben. Dessutom betjenade de sig med stor skicklighet af slungor
och stenyxor.
»Belåtet med naturens gåfvor och sorglöst motseende framtiden»,
befann sig enligt spaniorernes försäkran det ännu i naturtillståndet
lefvande folk, som utbredde sig öfver en del af de upptäckta Antillerna,
i åtnjutande af sin gyllene ålder. Det närde sig företrädesvis af
en yppig jords frukter, gödde som läckerheter ett slags stumma
hundar och värderade liksom ännu i dag det fina köttet af
ödlearten yuana, Majs och maniok växte i öfverflöd och lemnade
rika förråd. Yamsrötter, batater och bären af den spanska
pepparn gjorde visthusens innehåll fullständigt. Saften af maygueyen
(en agaveart) och de doftande frukterna af yayama lemnade högt
värderade och vederqvickande drycker. Icke heller fattades fisk
och sköldpaddor. Hvad naturen bjöd dem skördade de fredliga
menniskorna utan besvär; jernet var dem obekant, och eld
frambragte de på de flesta naturfolks sätt genom att medelst hastig
gnidning sätta trä i brand. Den ur den guldrika sanden vunna
ädla metallen förstodo de visserligen att gjuta i allahanda former,
men deröfver höjde sig icke deras konstfärdighet. Dock voro de
ifriga jägare och skickliga fiskare samt åstadkommo i
skeppsbygnadsväg ganska vackra saker. Colombo fann på Jamaica en båt
af 32 meters längd och nära 3 meters bredd.
Amiralen utdelade bland infödingarne mångahanda småsaker,
såsom mångfärgade mössor, glasperlor, bjellror och så vidare, men
allt detta mottogo de som ovärderliga skänker och voro på det
högsta förtjusta öfver allt, som kom från de hvita männens hand.
Några af öborne buro ett litet guldsmycke i näsan, och då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
