Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Mejicos upptäckt och eröfring af Fernando Cortez - 2. Mejicos land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ädelmodig väg, om han velat afhålla spaniorerne från att framtränga
längre. Deras begär att lära noga känna det underbara landet
måste genom anblicken af dessa skatter endast ytterligare stegras.
Så snart derför sändebuden tillkännagifvit sin herskares önskan
och höfligt uppmanat främlingarne att återvända hem, började
Cortez, som följer: »Nu mer än någonsin önskar jag att lära känna
monarken personligen. Omöjligt skulle jag kunna åter träda inför
min egen herskares ögon utan att hafva uppnått ändamålet med
min långa resa.»
Till följd af denna bestämda förklaring anlände tio dagar
derefter en annan beskickning, som väl å nyo medförde rika skänker,
men ett undvikande svar. Då spaniorerne framhärdade i sin
fordran, drogo sig mejikanerne skygt tillbaka; traktens invånare
lemnade icke mera några lifsmedel; de af hetta och moskiter plågade
främlingarne började lida brist, och ett uppror skulle ha utbrutit,
om icke ankomsten af fem sändebud från totonakerne, aztekernes
fiender, framkallat en förändrad stämning. Då under tiden
Montejo, Yucatans upptäckare, hvilken Cortez afsändt med två fartyg
för att undersöka kusten, återkommit, uppbröt man till den
hamnplats, som han upptäckt. Detta stegrade emellertid förtrytelsen
hos de missnöjde, hvilka högljudt fordrade, att man skulle
återvända till Cuba. Cortez låtsade nu, som om detta vore äfven
hans ifrigaste önskan, och uppmanade sin här att inskeppa sig.
Derigenom ändrades stämningen, och i stället för uppbrottet till
Cuba beslöts grundandet af ett nybygge. Villa Rica de Vera Cruz
(det sanna korsets rika stad) uppstod inom några få veckor.
Ännu var man syselsatt med grundläggandet af den nya staden,
då Cortez med största delen af sin här bröt upp till Cempoalla,
den totonakiske kazikens hufvudstad, för att med herskaren afsluta
ett vänskapsförbund. På återvägen till Vera Cruz träffade man
sändebud från Montezuma, hvilka af cempoallanerne skulle fordra
tjugu ynglingar och jungfrur som bot för den mot de hvite visade
gästvänskapen. Cortez lät fängsla sändebuden, men sedan ansåg
han klokare att hemligen försätta två af dem i frihet och under
bedyranden af sitt vänskapliga sinnelag låta dem återvända till
Montezuma. Ehuru väl denne visade sig tacksam derför, ville han
dock icke veta af, att främlingarne skulle få komma till hans
hufvudstad ; dock sände han genom en ny beskickning ytterligare rika
gåfvor, men lät åter igen allvarligt uppfordra de objudna gästerne
att så fort som möjligt lemna landet. Men Cortez svarade, att
han hade uppdrag till landets herre att uträtta och derför vore
fast besluten att uppsöka Montezuma i hans hufvudstad.
Innan han kunde utföra detta, föranledde totonakernes
vedervärdiga menniskooffer ett utbrott af förbittring å de fromt troende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
