Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Mejicos upptäckt och eröfring af Fernando Cortez - 3. Mejicos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet under spaniorernes vistelse i Tlascala, och ensamt det
ansågs af infödingarne för ett dåligt tecken.
Hädanefter infunno sig dagligen hos Cortez utskickade från de
närbelägna orterna och anropade de hvita männen om skydd mot det
aztekiska väldets förtryck. Ju högre man steg uppåt, desto
kallare blef luften, desto vildare omgifningarna; spaniorerne fortsatte
emellertid beslutsamt sin väg. Förgäfves försökte Montezuma
ännu en gång att genom enträgna böner och beskickningar förmå
spaniorerne att vända om; slutligen återstod honom intet val; han
måste besluta sig till att låta på det högtidligaste sätt välkomna
dem genom sin brorson Cacama, den unge fursten af Tezcuco.
Sedan spaniorerne uppnått spetsen af Sierra Ahualco, blef deras
väg angenämare, och med glädtiga steg beträdde de området för
Montezumas egentliga välde.
De hade ännu icke kommit långt, då de vid en böjning af
sierran fingo njuta af en utsigt, som mer än tillräckligt belönade deras
mödor. De skådade Mejicos eller Tenochtitlans, såsom infödingarne
kallade det, äfven af Humboldt såsom oförliknelig skildrade dal
med dess tjusande vexling af vatten, skog och odlade slätter,
hvitskimrande städer och skuggiga höjder, kort sagdt, de sågo framför
sig ett panorama utbredt, som nästan bländade deras hänryckta
ögon. Vid deras fötter präktiga ek-, pinie- och cederskogar och
längre ned böljande sädesfält, blandade med yppiga
magueyplante-ringar samt frukt- och blomsterträdgårdar. I midten af landskapet
framblickade sjöarna, hvilkas stränder lifvades af städer och
köpingar, och der, framför Andernas jättehjessor, höjde sig, lik en indiansk
kejsarinna med sin perlkrona, den praktfulla hufvudstaden med
sina hvita torn och pyramidtempel, det berömda »aztekernes
Venezia», vid den 2 500 meter öfver hafsytan liggande sjön Tezcuco.
Resande sig högt öfver alla kringliggande bygnader, urskildes
tydligt kullen Chapoltepee, monarkens af skuggrika cedergrupper krönta
landtliga residens. I vida fjerran bortom den blå sjön och nästan
gömd af rika löfmassor, skådades en lysande punkt, den andra
hufvudstaden, Tezcuco, och ännu längre bort den mörka
porfyrgördel, som omgifver dalen, liksom en rik infattning, hvilken
naturen bestämt för den skönaste bland sina juveler. — Det
skådespel, som spaniorerne njöto, måtte ha varit likt det, som Mose
helsade från Nebos topp, och glädjedruckna utropade de jernhårda
männen, uppfylda af rörelse och tacksamhet: Se, detta är det
förlofvade landet!
Men beundran för naturens prakt vek snart for andra känslor,
då spaniorerne i denna underbara omgifning äfven upptäckte tecken
till en civilisation och folkkraft, som fördunklade allt, hvad de
hittills skådat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
