Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Brasiliens upptäckt och kolonisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden återvändt i spansk tjenst, af konungen i Spanien afsänd för
att för hans räkning taga det af Cabral upptäckta landet i
besittning; men då Portugal gjorde insaga deremot och stridigheter
utbröto mellan anförarne, aflopp denna expedition utan nämnvärdt
resultat. Ar 1516 upptäckte Diaz de Solis, hvilken, såsom vi
veta, ville söka en genomfart till Söderhafvet, Rio de Janeiros
hamn och råkade längre mot söder in i La Plataflodens mynning.
Fransmän och portugiser besökte ofta Brasilien för att hemta
färgträ. Derför lät regeringen i Lisboa 1526 anlägga det första
faktoriet i Pernambuco för att skydda sina anspråk och hindra
främmande nationers handel. År 1532 följde den första
åkerbrukskolonien São Vicente. Man beslöt att tillämpa enahanda
system som på Azorerna: man fördelade landet mellan ärftliga
låntagare. Dock kunde på de vidsträckta områdena kolonierna
icke utveckla sig, trots eller på grund af införseln af deporterade.
Men då från Madeira öfverflyttadt sockerrör mycket väl trifdes
på den jungfruliga jorden i Terra da Santa Cruz, blef
koloniseringen allvarligare uppmärksammad och ifrigare bedrifven, i
synnerhet från 1548, då de i Portugal förföljda judarne förvistes till
Brasilien. Samtidigt infunno sig jesuiter och läto sig angeläget
vara att med den för dem egendomliga ihärdigheten omvända
indianerne. Thomas da Sousa grundade Bahia (São Salvador), och
snart strömmade spaniorer och fransmän till Rioviken, då kort
tid derefter rykten om den nya portugisiska besittningens stora
guldrikedom spridt sig i Europa. Portugisernes medtäflare
bibehöllo sig dock icke heller nu länge i landet, de blefvo fast mera
redan 1567 fördrifna och deras nybyggen förstörda. Trots de
oroliga tiderna under de spansk-nederländska striderna vann dock
kolonien ytterligare förkofran och utsträckte sig snart till
Amazonflodens mynning. Dess vidsträckta sockerplantagers blomstring
uppväckte snart å nyo de öfriga sjöfarande nationernas afund,
fransmännen infunno sig åter och ansatte de portugiska nybyggarne
vid Oyapoc, gränsfloden mot den nu varande franska delen af
Guyana, under det nederländarne eröfrade Bahias hela område
äfvensom landsträckan mellan Cap São Roque och Rio São
Francisco (den nu varande provinsen Pernambuco). Men äfven
nederländarne förblefvo icke länge i ostörd besittning af den vunna
landsträckan. Oroade af de missnöjda jordegarne, afstodo de mot
en penningersättning den eröfrade delen af Brasilien, som
hädanefter bildade två särskilda herradömen, furstendömet Brasilien
och staten Maranhão.
Sedan dess fortgick landets ytterligare kolonisering utan större
förändringar eller afbrott. I midten af förra århundradet sökte i
synnerhet den med skaparkraft begåfvade ministern Pombal att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
