Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söderhafvets upptäckt alla tvifvel försvunnit derom, att Amerika
såsom en verld för sig utbredde sig mellan Asien och Europa,
började man något ifrigare söka efter en genomfart till Söderhafvet.
Att resa till de vidsträckta områdena i Amerikas nord hörde
emellertid vid midten af sextonde århundradet icke till
älsklingsönskningarna hos äfventyrare, som tröttnat vid Europa, Hvarför
skulle de draga ut på isbjörnsjagt och stockfiskfångst, när i
underlandet Mejico och vid Sydamerikas vestra kust förföriskt guld stode
att vinna i mängd? I det kalla, malmlösa norden kunde ett
omätligt skogs- och vattenområde endast locka jägaren; vinterns
stränghet gjorde, att nybyggen i dessa trakter icke i jemförelse med
hembygden syntes såsom något fördelaktigt byte.
Kort efter Sebastiano Caboto besökte hans i konung Francois
I:s af Frankrike tjenst stående landsman Giovanni Verrazano,
sedan han förut anlöpt Florida och längs östra kusten seglat vidare
norr ut, det nordamerikanska fastlandets högre trakter och tog det
beträdda området under namn af Nya Frankrike i besittning för
sin herskare. Det är begripligt, att sedan dess fransmännens
blickar med förkärlek vände sig dit. Den från Saint Malo bördige
Jacques Cartier visade sig åren 1534 och 1535 två gånger i
Canada och gjorde ansenliga upptäckter. Han seglade uppför S:t
Lawrencefloden, denna väldiga vattenådra, de kanadiska sjöarnas
aflopp, ända till en indianby, Hochelaga kallad, der, hvarest staden
Montreal nu står. Den smidige fransmannen knöt vänskapliga
förbindelser med de infödda stammarna på det beresta området,
representanterne för den stora och på den tiden mäktiga
irokesfamiljen. De i Canada och Acadia grundade nybyggena förföllo
dock efter Cartiers död, i synnerhet som det under lång tid i
religiösa och borgerliga stridigheter invecklade moderlandet icke
mäktade göra något för sina kolonier.
Sålunda förblef Canadas kolonisering deras sak, hvilka, liksom
vid ett enskildt företag, egde mod, ihärdighet och penningar att
företaga något på eget äfventyr. År 1600 uppträdde i ett
område af Nordamerika, gynnad af konung Henri IV, köpmannen
Chauvin med flere andra fransmän i sitt följe och tillbytte sig
af indianerne dyrbara pelsvaror mot värdelösa småsaker. Några få
år derefter grundade den kloke Samuel de Champlain
handelsplatser på flere gynsamt belägna punkter och anlade 1608
Quebec. Men först under Louis XIV och sedan samtliga kolonierna
blifvit stälda under den kungliga regeringens uppsigt, tog Canadas
kolonisering af fransmännen raskare fart.
Vända vi oss från områdena mellan den 50:e och 60:e
breddgraden till kräftans vändkrets, så beträda vi den redan flere
gånger nämda halfön Florida, hvilken, femton år efter Cabotos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
