Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tills vidare skickar jag mina ombud till eder for att med
eder underhandla om landafträdelserna och en varaktig fred. Jag
önskar, att I måtten vara vänligt sinnade mot dem och vårt
folk samt mottaga de skänker, jag sänder som ett tecken af min
goda vilja och mitt beslut att med eder lefva i rättrådighet, fred
och vänskap.»
Följande året (1682) begaf sig Penn med 2 000 nybyggare till
det nya landet, besökte begge stränderna af Delawareviken och
mottogs med glädje och förtroende af hela befolkningen,
holländare, engelsmän och svenskar. Han tillförsäkrade alla invånarne
samvets- och borgerlig frihet och anbefalde dem enighet och
måttlighet. Alla grefskap fingo lika lagstiftning och författningsenliga
rättigheter. Härefter for han uppför Delaware för att utse en
plats för sitt första större faktori i Pennsylvania, Vid
Schuylkills sammanflöde med Delaware gjorde han halt, inledde
underhandlingar med indianerne, köpte af dem den jord, der han tänkte
sätta sig ned, och visade sig vid all beröring med dem städse
välvillig och rättvis. Sålunda slöts fast fred, och indianerne lofvade
följande: »Denna vänskap skall vara molnfri, så ren och strålande
som solen i sin skönaste glans; det band, som omslingar den,
skall aldrig sönderslitas, så länge stjernorna stå på himmeln.»
Den gamla ek, hvarunder de hade sin första sammankomst med
Penn, blef för hela trakten under lång tid ett föremål för stor
vördnad. Under dess skugga höllos sammankomster till förnyande
af de gamla löftena, måttlighetens och rättvisans grundsatser
höllos å ömse sidor länge i ära, och Penns minne förblef dyrbart
för så väl infödingarne som qväkarens trosförvandter. Tyskar,
holländare och engelsmän utvandrade som Penns »vänner och
bröder» till det nya landet, der man på den genom de begge ofvan
nämda flodernas förening bildade halfön bygde en stad och gaf
den brödrakärlekens namn, Philadelphia, Elfva gator,
betecknade genom siffror, gingo i rak riktning från den ena floden till
den andra, skurna i räta vinklar af tvärgator, som benämdes efter
inhemska växter, såsom vinrankan, mulbärsträdet, eken och så
vidare. Redan första året uppstodo 80 hus. Sedan har staden
så förstorats, att den, den andra i hela Unionen, nu räknar
mycket öfver 800 000 invånare. Philadelphia gälde länge som
tillflyktsort för alla fredliga menniskor, som älskade Penn och hans
lära. Men till och med en man som Penn, hvars hela diktan och
traktan gick ut på hans kolonis lycka och förkofran, gick icke
fri från förföljelser af smutsig afund och nedrigt sinnelag. Han
hade att försvara sig mot mångahanda falska anklagelser, som
dock alltid endast stälde hans ädelsinthet i klarare dager. Innan
man lärde sig fullkomligt uppskatta hans afsigter, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
