Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sibiriens eröfring af kosackerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svarta hafvet. På sådana vägar kommo westfaliska och
nieder-sachsiska tillverkningar, yllevaror, lärft, garn, metallarbeten, öl
och rheinviner till Ryssland, som i stället för dem lemnade vax,
hudar, läder, pelsverk, talg — idel värdefulla råämnen. Allt
vidare omkring fattade den tyska hansan och dess handel fotfäste i
Kyssland; Vitebsk, Pskof, Staraja Ladoga blefvo medelst Düna
och Neva indragna i förbindelser med vestra Europa; sedermera,
då Livland blef ordensriddarnes tillhörighet, beträddes äfven
landvägen. Men då Novgorod 1478 blef ett byte för storfursten Ivan III
Vasiljevitsj och denne förflyttade invånarne till det inre aflandet,
kändes detta slag tungt af den nordtyska handeln. Småningom
gingo hansestädernas uteslutande privilegier förlorade, då i Narva,
dit nu handelns förnämsta stapelplats förlades (1532), äfven
holländare och engelsmän deltogo i den ryska handeln. Så såg det
ut i nordvestra Ryssland, men äfven i det sydöstra led handeln
efter en kort blomstring en svår rubbning.
Huru italienarne från Svarta hafvet och Asofska sjön underhöllo
förbindelser ända bort till Peking, har redan i det föregående
(sid. 53 o. f.) framstälts. Genom kustlandens eröfring af mongoler,
tatarer och turkar blefvo ryssarne slutligen alldeles afskurna från
sjöhandeln och försvunno öfver hufvud taget för Europa, enär efter
Konstantinupolis’ fall (1453) hela den pontiska handeln var utdöd,
i synnerhet sedan osmanerne allt vidare utbredde sitt välde vid
Svarta hafvet. Det behöfdes nya väckelser för att åter bringa
Ryssland i regelbunden förbindelse med Europa, och dessa kommo
från en trakt, hvarifrån man minst hade förmodat dem — från
den yttersta norden.
Väckelsen dertill, att Ryssland å nyo, och det på en ny väg,
trädde i handelsförbindelser med vestra Europa, gaf en tysk
adelsman, Sigismund von Herberstein från Wippach i Krain.
Redan vid slutet af femtonde århundradet hade de tyska kejsarne
Friedrich III och Maximilian I rönt behof att träda i förbindelse
med det ryska riket, som sedan 1480 under Ivan III blifvit fritt från
mongolernes öfvervälde. De hade affärdat sändebud till denne
furste; äfven erkehertig Sigismund skickade 1492 till Moskva en
tirolare, Michael Saups, som skulle inhemta upplysningar om det
ryska riket och landen ända till Obj. Större betydelse vunno dock
den ofvan nämde Herbersteins resor. Två gånger, 1517 och 1526,
uppehöll han sig såsom kejserligt sändebud vid den moskovitiske
storfurstens hof, der han inhemtade vidsträckta upplysningar om
land och folk i det dittills ännu föga kända Ryssland. Frukten
af hans studier var den första nyare karta öfver det stora riket,
på hvilken äfven delar af vestra Asien synas och floden Obj
upprinner i sjön Kitai, hvilken Herberstein efter dess namn förmodar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
