Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sibiriens eröfring af kosackerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men att furstars lynne är ombytligt, skulle äfven de få erfara.
Peter den store, som öppnade dörren på vid gafvel for vesterländsk
väsen, som ville föra sina ryssar till civilisation och på kraftigt
sätt centralisera sin stat, tålde icke, att i Ryssland fans ännu ett
rike med särskilda privilegier, med fästningar, trupper och egen
domsrätt. Med ett enda penndrag, genom en ukas af den 6 maj
1722, fråntog han i ett anfall af en af dessa nycker, som så ofta
gjorde honom oberäknelig, Stroganofarne alla deras
företrädesrättigheter. Säkerligen skulle en gång den tid ha kommit, då dessa
privilegier måst falla af sig sjelfva, men för dem, hvilkas förfäder
genom verksamhet, klokhet och sitt blod förvärfvat en sådan
ställning, var ett sådant förfarande hårdt och kränkande.
Skadeersättningen från Peters sida var torftig: — den bestod i barontiteln.
Grefvetiteln kom först i den följande generationen på dubbelt sätt
till det nu 300 år gamla huset. Sergejs 1734 födde son
Alexander Stroganof var gift med en slägting till kejsarinnan Elisabet,
och åt honom förlänade 1761 tyske kejsaren Franz I
grefvevärdigheten i det heliga romerska riket, hvarefter kejsar Paul 1798
upphöjde honom äfven i ryskt grefvestånd.
Rysslands sjelfherskare hafva äfven i de talrika ättlingarne af
de begge ännu bestående stroganofska linierna funnit skickliga
tjenare: såsom sändebud, generaler med mera och i de mest olika
grenar af statstjensten förvärfvade sig många af dem ett aktadt
namn. Kraft, verksamhet och insigt utmärka äfven grefve Sergej
Stroganof, familjens nu varande hufvudman.
Ehuru redan mot midten af sextonde århundradet kosacker
under Desjnefs anförande farit omkring Asiens nordöstra udde ända
till Anadyr, förblef dock denna bedrift länge okänd, tills Peter den
store befalde den i hans tjenst trädde Vitus Bering att genom en
kustfärd fastställa hans rikes östra gräns. Bering gaf sig i väg
från Kamtsjatka 1728 och kringseglade Ostcap utan att dock
få i sigte Amerikas midt emot belägna kust. Efter hans
återkomst utrustades en ny expedition till närmare undersökning af
Sibirien, och dess ledning uppdrogs å nyo åt den skicklige
Bering. Denna gång hade man äfven för resan vunnit flere tyska
lärde, häfdforskaren Müller och den naturkunnige Gmelin från
Tübingen. I synnerhet har den sist nämde genom sina sorgfälliga
iakttagelser af väderleksförhållandena, jordbeskaffenheten och
växtverlden mest bidragit till en närmare kännedom om Sibirien. Lika
skicklig och djerf var den honom till medhjelpare lemnade Georg
Steller från Weinheim, hvilken först af de på den kamtsjatkiska
stranden uppsvämmade lemningarna af främmande växter slöt, att
Amerika måste mycket närma sig Asien i norr. Han hade varit
Berings trogne följeslagare ända till det sista, hade med honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
