Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spaniorerne och portugiserne sällade sig som förbittrade fiender
engelsmännen, hvilka, af nederländarne förjagade från Molukkiska
öarna, nu öfver allt sökte taga hämd på sina motståndare.
Pangerangen eller herskaren öfver Bantam förenade sig kort
derefter med engelsmännen mot nederländarne. Hans exempel följdes
nu af susuhuhanen eller kejsaren af Java, som hade sitt residens
i Mataram. Slutligen lät äfven konungen af Dsjakatra,
nederländarnes dittills varande bundsförvandt, öfvertala sig af deras fiender
att åter upplösa det ingångna förbundet och uppträda som deras
motståndare. Generalguvernören Koen (läs Kun) var just
syseisatt med att utvidga det af Both anlagda fästet och deri uppbygga
ett stort faktori, då konungen af Dsjakatra (1618) utfärdade
befällning till de der som arbetare syselsatta javanerne att genast
lemna fästet och för framtiden afhålla sig från att göra
nederländarne några tjenster. Tillika inlöpte den underrättelsen, att
susuhunanen af Java plötsligt öfverfallit och plundrat det lilla fästet
i Dsjapara.
Nederländarne voro nu på alla sidor omgifna af fiender, men
det sega och kallblodiga modet öfvergaf icke den lilla skaran ens
i den skenbart hopplösa striden. Koen skickade genast några
krigsfartyg till Dsjapara. I den tysta natten lade deras slupar i land,
soldaterne stucko staden i brand och togo blodig hämd för det
utöfvade förräderiet. Så stor djerfhet och så raskt handlingssätt
gjorde djupt intryck på nederländarnes fiender.
Vid samma tid anlände på Dsjakatras redd i ett litet fartyg den
modige sjömannen P. van den Broeke, en man med orubblig
karakter och glödande fosterlandskärlek. Han hade kort förut med
ett större fartyg afseglat från Indien för att återvända till
hemlandet, då han öfverraskades af en storm, så att han med nästan
sönderslaget fartyg anlände till malabariska kusten. Då fattade
han det djerfva beslutet att med sitt folk tåga tvärs igenom den
indiska halfön till kusten Coromandel. Från Främre Indiens östra
kust seglade han med ett litet fartyg till Dsjakatra, mottogs der
med glädje och utnämdes till kommendant i det då ännu icke
fulländade fästet. Van den Broeke tvang ett stort antal javaner
att flitigt arbeta på fästets fullbordan. Under tiden anryckte de
bantamska trupperna, förstärkta med den trolöse konungens af
Dsjakatra soldater, mot fästet, medan engelsmännen hotade det
från sjösidan med 14 fartyg. Koen begaf sig med sina 7 fartyg,
som icke kunde göra den engelska flottan något motstånd, till
Molukkerna för att derifrån återvända med förstärkning. Men
besättningen i Fort Nassau, som bestod af 200 soldater jemte en mängd
qvinnor och barn, blef efter flottans afsegling så mycket hårdare
ansatt. Flere gånger skickade konungen af Dsjakatra båtar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
