Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en mängd små berg. Talrika höjdsträckor genomgå landet i alla
riktningar och göra det ojemt. Blott hafskusten är mestadels flack.
Ett land, som är så rikt på berg och skogar som Java, saknar
heller aldrig floder. Javas jordbildning tillåter väl icke
danandet af större sådana, men likväl räknar man omkring 50
vattendrag, som under den våta årstiden äro segelbara för flottar, medan
fem eller sex hela året om tjena samfärdseln några mil uppåt sitt
lopp. Den största och betydligaste floden är Solo eller
infödingarnes Bengavan-(Stora) Solo, hvilken flod flyter förbi
staden Surakarta och, allt jemt strömmande i nordostlig riktning,
midt emot ön Madura vid Grissek med två armar utfaller i
hafvet. Vid Avi utfaller den från de sydöstra provinserna
kommande Madion i Solo, och härifrån blir den senares lopp, som
hittills afbrutits genom klippor och vattenfall, lugnt och
användbart för fartyg. För de östra provinsernas handel är Solofloden
af stor vigt. Under regntiden föra temligen stora båtar det inre
landets alster till hafvet; blott under augusti, september och
oktober, de torra månaderna, lider skeppsfarten ända till Surakarta
ett afbrott. Till storleken följer efter Solo Surabajanoden eller
Kali-mas, som har sina källor vid Batu vid Ardsjunoberget.
Större sjöar saknas helt och hållet på Java. Endast ravas eller
träsken uppsvälla under den våta årstiden till en betydande vidd;
men när sedan de torra månaderna inträda, försvinna de åter
alldeles under den yppiga kärrvegetationen. Till detta slag äro att
räkna de stora träskdammarna i Dsjapara, nederländarnes
»Binnenzee», och det stora träsket i Samarang. Åtskilliga sjöar af rund
form, som ligga i en härlig trakt bland bergen, ha trädt i stället
för de gamla kratrarna.
Java företer på norra kusten ett lågland, som på många ställen
är sumpigt och öfvervuxet med mangroveträd och buskar. I
synnerhet eger detta rum i de vestra delarna, medan den södra kusten
nästan helt och hållet består af branta berg och klippor, som
nästan lodrätt uppstiga ur hafvet. Det inre upptages af vulkaniska
berg, som mestadels småningom sänka sig mot norr, i synnerhet i
öns bredaste, vestra del.
Medan den flacka norra kustranden på många ställen erbjuder
föga fängslande, utmärka sig de bergiga södra provinserna genom
mångfaldiga och storartade scenerier. Susande urskogar,
kristallklara bäckar och floder, en ständigt grönskande växtlighet och en
deröfver utgjuten tropisk sol erbjuda en landskapsbild af nästan
fulländad skönhet och majestät.
Redan få mil inåt landet finner vandraren, när han lemnat den
osunda kusttrakten bakom sig, en ren atmosfer och ett helsosamt
klimat. Ju längre han framtränger, desto friskare fläktar luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
