Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marken. Inkomma nu deri djur, som icke med hufvudet nå
deröfver, så äro de naturligtvis dödens rof; menniskan deremot går
oskadad igenom sådana sträckor, ty till följd af hennes upprätta
ställning når icke det grunda, giftiga gashafvet upp till hennes
hufvud.
Inom djurverlden sakna vi väl elefanten, som talrikt
förekommer på Sumatra och det angränsande asiatiska fastlandet; men
deremot har noshörningen sin hembygd på Java, ehuru den blir
allt sällsyntare och icke mera anställer samma skada på fälten
som förut. Stark, uthållig, snabb och välbygd är den på Java
uppdragna hästrasen; dessa hästar äro väl något små, men likna
i alla öfriga egenskaper arabernes ädla springare. Hornboskapen
trifves förträffligt; som arbetsdjur träder dock i dess ställe
karbauen eller den inhemska buffeln. Getter och får trifvas icke väl.
Bland de vilda djuren möter oss först med olika artförändringar
tigern i hela sin fruktansvärdhet. Han är den vidt utbredde
röfvare, som gör landet osäkert och bortröfvar menniskor och
boskap; derför måste han ock å andra sidan spela första rolen
vid tjur- och andra djurfäktningar. Till honom sluta sig flere
andra rofdjur af kattslägtet. I skogarna och på grässlätterna lefva
ännu vildsvin, åtskilliga hjortarter och några slag af apor. Hela
antalet af Javas däggdjursarter utgör omkring femtio.
De europeiska arterna af fjäderfä trifvas mycket väl på Java.
I stora skogar förekommer påfågeln mycket talrikt. Bland
roffåglarna fattas örnen; den företrädes dock af flere falkarter, till
hvilka några slag af papegojor sluta sig. Hägerns fjädrar tjena
infödingarne till prydnad; otaliga smärre, mångfärgade fåglar, äkta
barn af tropikerna, lifva skog och fält. Vid sydkustens skrofliga
kalkklippor bygger salangansvalan af ett geleaktigt ämne sina bon,
som, af infödingarne samlade med lifsfara, tjena kineserne och
äfven mången europé som en läckerhet (svalbosoppa).
Längs kusten och vid flodmynningarna är kajmanen (crocodilus
biporcatus) ett farligt djur, som står midt emellan nilkrokodilen
och den i Granges. Näst honom i storlek följer malajernes två
meter långa bevak, javanernes meniavak, en ödleart, som
europeerne oriktigt beteckna som en leguan. Så väl dessa ödlors som
krokodilens ägg ätas af infödingarne. Mindre saurier, som for
flugornas skull intränga i husen, äro talrika på Java.
Hafssköldpaddorna företrädas af några arter; de lemna sköldpadd och deras
kött ätes som en läckerhet. På grodor, ormar, fiskar och lägre
djur är ingen brist. I många trakter äro stickmyggorna högst
besvärliga. Honing och vax fås af några vilda bislag, men
javanerne syselsätta sig icke med biodling på vårt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
