Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtgärder, som sedan vidtagits för hans uppsökande, ha blifvit utan
frukt; enligt all sannolikhet har han mindre dukat under för
anfall af fiendtliga infödingar, som nästan alltid visa sig fega gent
emot flere europeer, än fast mera för det inre Australiens
fruktansvärda natur, som allt efter årstiden utmärker sig än genom
den mest ihållande torka, än genom giftutandande träsk, än genom
en förfärlig hetta och derigenom förorsakad vattenbrist.
Den käcke resanden Leichhardts sorgliga öde kom
forskningen att afstanna för flere år, tills i juli 1855 A. C. Gregory,
som redan 1848 berest och vidgat kännedomen om kolonien vid
Svanfloden i Vestaustralien, sjöledes begaf sig till norra kusten,
vester om Arnhems land, för att undersöka den der utmynnande
Victoriafloden. Han återvände till Adelaide utan att ha upptäckt
några märkliga trakter. År 1860 förbereddes samtidigt två
expeditioner, som hade till syfte att genomströfva fastlandet från söder
till norr, den ena ett enskildt företag under Mac Dougall Stuart
och med Adelaide till utgångspunkt, den andra under Robert
O’Hara Burke och Wills. Till den senare från Melbourne
utgående upptäcktsfärden slöto sig flere tyskar, bland dem målaren
och naturforskaren L. Becker och expeditionens läkare Beckler
Mac Dougall Stuart begaf sig först utaf, planterade på det
efter honom benämda Central mount Stuart i det inre af
fastlandet den engelska flaggan 1 000 meter öfver hafvet och kom
omkring 50 till 60 mil nära Carpentariaviken, men blef här, så
nära målet, af fiendtliga infödingar tvungen att vända om. Burke
och hans förste officer och astronom Wills voro tyvärr för
oerfarna för ett så svårt företag, och endast denna omständighet kan
det tillskrifvas, att expeditionen icke lemnade något bättre
resultat. Olikt alla andra hade de resande af regeringen i Victoria
utrustats med 25 kameler och fått ett stort antal hästar och
vagnar äfvensom rikliga förråd. På två särskilda platser hade Burke
qvarlemnat förråd af lifsmedel, sist vid Coopers creek, hvarifrån
han den 16 december 1860, åtföljd af Wills och två andra,
uppbröt för att söka uppnå Carpentariaviken. Väl nådde denna lilla
skara den 11 februari 1861 vikens strand, men deras återfärd till
Coopers creek dröjde längre, än de förmodat, och då de den 21
april inträffade der, funno de lägret öfvergifvet. För svaga att
följa efter afdelningen, som först dagen förut tågat derifrån,
omkommo Burke och hans kamrater till följd af de utståndna
strapatserna och hunger. Man hade åt dem qvarlemnat lifsmedel, men
dessa förmådde icke längre stärka deras sjunkna lifskrafter. Blott
en ung man, vid namn King, undgick sina följeslagares sorgliga
öde; han upptogs af en vänligt sinnad stam infödingar och lefde
hos den, tills han den 15 september 1861 återfans af A. Howitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
