Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bäras i pungen. Gamla personer kunna liksom barnen äta hvad
de vilja. En älsklingsrätt för infödingarne är ett slags stora hvita
maskar, som de uppgräfva ur jorden; äfven tycka de om köttet af
ormar och ödlor; största delen af deras föda består emellertid af
köttet af de talrika kakaduerna, papegojorna och andra skogens
djur jemte det af fiskar, sköldpaddor, grodor med mera.
Infödingen för ett behagligt lif på sitt sätt. Hans hustru (lubra)
samlar rötter, och blott när det behagar honom, går han med
spjut och bumerang på jagt. Med yxan gör han hastigt i barken
passande inskärningar för tårna och kan på sådant sätt
skickligt klättra upp i det högsta träd. Uppkommen undersöker han
ett eller par hål i murknande grenar, i hvilka han förmodar
någon opossum finnas; han drager ut den vid svansen och kastar
ned den till de lurande hundarna. — För invandrarne blefvo
infödingarne i början besvärliga derigenom, att de betraktade
fårhjordarna som sin egendom och ur dem allt efter behof fylde sitt
köttförråd, tills man bibragte dem de europeiska begreppen om
mitt och ditt. — Deras vapen bestå hufvudsakligen af ett 1 1/2 —
2 meter långt spjut med en spets af känguruben, en kastkäpp och
bumerangen. Den senare är ett omkring 1/2 meter långt, 2
centimeter bredt och vid pass 1/2 centimeter tjockt skärformigt stycke
af det hårda träet af en eukalypt (notelæa ligustrina), hvarmed
de kunna kasta på och temligen säkert träffa ett eller annat föremål
på ett afstånd af ända till 20—30 meter. Alla resande berätta,
att de aldrig sett europeer, som kunnat så förträffligt förfärdiga
och med sådan skicklighet begagna detta vapen. Deras strider,
som mestadels uppstå angående röfvade flickor af andra stammar,
likna mera en kämpalek än en allvarlig strid, ty det är en
sällsynthet, att någon dervid får ett dödligt sår. De begge partierna,
hvartdera 20 till 25 man starkt, med qvinnorna bakom,
allesammans nakna, uppställa sig midt emot hvarandra, och två af de
mest intresserade framträda. Den ene tager, i högsta grad retad
genom mustiga skymford af motståndaren, sin klubba och gifver
dermed den andre ett slag i hufvudet, som för en kort stund
sträcker honom till marken. Sedan den träffade rest sig upp,
gifver han å sin sida motståndaren ett slag, och så snart
motståndaren fallit, störta begge partierna under allmänt skriande, i
synnerhet af qvinnorna, löst på hvarandra. — Missionärerne ha
haft blott föga framgång i sina bemödanden att omvända de
infödde till kristendomen, enär dessa före deras ankomst hvarken
kände till någon gud eller bönen. Hos newzealändarne och
söderhafsöborne förhöll det sig annorlunda. Dessa vände sig till någon
gudom om skydd och hjelp, innan de foro ut att fiska.
Utvecklingen af deras sinne för tillbedjan var ett hjelpmedel för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
