Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevarad; då hade B. Clarke för flere invånare i Sidney visat några
guldstycken från nämda trakt. År 1844, kort tid efter detta
guldfynd, men utan att derom ha ringaste kännedom, uppträdde
den berömde geologen Murchison i geografiska sällskapet i London
med den förklaringen, att Australiens berg företedde en
märkvärdig öfverensstämmelse med de guldförande trakterna vid Ural, och
att följaktligen äfven i Australien guld måste finnas i betydande
qvantiteter, hvadan han uppmanade regeringen och kolonierna att
närmare undersöka saken. Man lyssnade till denna uppmaning,
men icke förr, än 1848 guldfynden i California hotade att draga
arbetskrafterna från Australien och Sidneys tidningar uppmuntrade
invånarne att i sina egna berg söka, hvad de voro så ifriga att
hemta från California,
Det var ännu i första året efter guldupptäckten, och
New-South-Wales triumferade ännu öfver sitt guld såsom ett företräde
framför de andra kolonierna, i synnerhet framför Victoria, då den
underrättelsen kom från Melbourne, att rika guldminor funnos
äfven i Port-Phillipdistriktet.
Från Melbourne hade, då underrättelsen om guldupptäckten i
New-South-Wales inträffade, en sådan mängd menniskor utvandrat,
att man befarade koloniens fullständiga ödeblifvande och, för att
förebygga detta, tillgrep ett medel, som redan i flere områden af
New-South-Wales användts med stor framgång. Regeringen
utfäste nämligen ett pris för den, som funne guld inom Melbournes
område, och detta skedde i slutet af september eller början af
oktober 1851 i Clunes och Ballarat, det förra stället beläget 36,
det senare 24 timmars väg från Melbourne. Icke långt derefter
anträffades guld äfven norr om dessa ställen, i Bendigodistriktet,
och under vintern 1852 uppehöllo sig endast på detta ställe 50 000
guldgräfvare, hvilka nästan alla voro så lyckliga att kunna
återvända hem belastade med skatter. Somliga af dem hade på en
enda dag fått guld för 5 000 pund sterling. Numera
hitströmmade menniskor från hela verlden, hundratals fartyg ankommo till
Melbourne, och det var ingenting sällsynt, att på en månad 20 000
till 30 000 främlingar landade. En märkvärdig täflan uppstod i
de särskilda kolonierna för att utbreda de fabelaktigaste rykten
om skatternas storlek, och de stackars guldvaskarne, som stodo i
begrepp att bryta upp till en eller annan ort, voro en tid bortåt
i förtviflan, emedan de icke visste, hvilken de skulle välja, det vill
säga på hvilken de största nuggets (guldklimpar) möjligen vore
till finnandes.
Då emellertid nya minor öppnades öfver allt, och då den ena
guldeskorten» efter den andra anlände till städerna, blefvo
menniskorna öfver allt guldgalna, och i Victoria upprepades precis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
