Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rädda sig ur faran och kommo ändtligen efter mångahanda
irrfärder hem igen. Omkring hundra år senare förenade sig äfven
några arabiska sjöfarare i Lisboa om en nordpolsresa; icke heller
de vände om förr, än de framträngt till de yttersta ändarna af
mörkrets haf.
Ännu mången resa till dessa trakter företogs, ehuru med ingen
af dem något väsentligt resultat var förknippadt, tills slutligen
mot utgången af det femtonde århundradet genom portugisernes,
genovesernes och spaniorernes stora upptäckter en ny väckelse
gafs och en ny riktning beträddes. Vi ha redan förut berättat,
huru de båda venezianerne Caboto, fader och son, på engelska
fartyg företogo en färd till Amerikas nord för att någonstädes
finna öppet haf för en vestlig genomfart till Indien och Kina, och
huru äfven de båda portugiserne Cortreal förgäfves bemödade
sig derom.
Lika fruktlösa blefvo de ansträngningar, som engelsmännen under
Willoughbys befäl och holländarne under ledning af den
hjeltemodige Barent gjorde för att på nordöstlig väg komma till detta
mål. Genom dessa olyckliga försök kom planen att antingen i
nordvestlig eller nordöstlig riktning eller rakt öfver nordpolen fara
till Indien och Kina för en tid bortåt i ogunst. Men redan 1576
företog den djerfve Martin Frobisher från England å nyo en
resa för att upptäcka den nordvestra genomfarten. Med tre små
fartyg vågade han sig upp i den högre norden, och till och med
då han mist ett af sina fartyg vid den grönländska kusten och
det andra öfvergifvit honom, förlorade icke den oförskräckte
sjömannen modet, utan seglade midt igenom is till det efter honom
benämda Frobishersundet, som förde honom in i Hudsonsbay.
Der sammanträffade han med eskimåer och bortröfvade en af dem
för att efter sin återkomst till England visa honom som en
märkvärdighet. Frobisher trodde sig i denna vik, som han ansåg för
öppet haf, ha funnit den nordvestra genomfarten. Man trodde
ju den tiden ännu, att Amerika i norr liksom i söder hade en
tillspetsad form, och tänkte således, att om man i viken farit nog
långt norr ut, skulle kusten åter böja sig söder ut. Dertill kom
ytterligare den åsigten, att sjelfva hafvet till följd af sin
vågrörelse aldrig kunde betäckas med is och att all is hade sitt
ursprung blott från fastlandet. Endast helt småningom försvunno
dessa villfarelser. Frobisher hade efter hand företagit fyra resor,
dervid understödd af de engelska handelsbolagen, enär man i de
nyupptäckta landen hoppades att finna guld. År 1585 köpte flere
londonköpmän »till Guds ära och sitt lands nytta, lemnande å sido
alla tankar på guld och silfver», två små barkskepp, Sunshine
(solsken) och Moonshine (månsken), och uppdrogo befälet öfver dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
