Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots dessa nedslående resultat hvilade Parry dock icke. Den
britiska regeringen hade 1827 å nyo anförtrott honom det redan
nämda fartyget Hecla; med detta ville han öfver isen uppnå
nordpolen. Den 22 juni kom han till Spetsbergens nordvestra hörn
och lemnade der, åtföljd af James Ross den yngre, fartyget i två
öppna båtar, som lika lätt läto förvandla sig till slädar. Man
hade förfärdigat dem af bräder af ett segt och böjligt trä samt
fodrat dem med filt och vattentätt tyg. Det var 28 personer,
som företogo färden. I början gick resan väl, tills man slutligen
efter en färd af sjutton mil landade vid ett isfält, öfver hvilket
man hoppades kunna skjuta slädbåten ända till nordpolen. Men
den fasta ismassan fattades, män begagnade båtarna än som slädar
på isen, än åter i-vattnet, och framryckte blott långsamt. Dagen
begagnades till hvila, natten till fortsatt vandring; derigenom vann
man den fördelen att under vandringen finna fastare is och under
sömnen större värme, som man i så hög grad behöfde. Man steg
således upp om aftonen, begaf sig på väg och intog sin middag
litet efter midnatt; den andra hälften af dagsresan tillryggalades
sedan, hvarefter man begaf sig till hvila. Innan de resande lade
sig att sofva, påtogo de sig torra pelskläder, lagade sig sin mat,
insvepte sig i sina täcken och lade sig sedan i all maklighet ned
på isen.
Den 17 juli hade de kommit till en polhöjd af 82 1/20o nordlig
bredd, men då inträdde nordanvind och trängde isfälten obemärkt
mot söder, så att derigenom åter gick förloradt, hvad de med sitt
roende och skjutande mödosamt uppnått. Den 23 juli hade man
med mycken svårighet kommit till 82 3/4o, men blef två dagar senare
trots all ansträngning åter trängd ett stycke söder ut. Isen visade
sig allt bräckligare, och huru ondt det än gjorde Parry, såg han sig
tvungen att återvända till Spetsbergen och sitt fartyg, som han
också den 12 augusti efter sju veckors frånvaro åter lyckligt
uppnådde.
I Parrys »resor» finnes äfven en förklaring af de olika uttryck,
med hvilka sjömannen betecknar isens beskaffenhet och som vi
till belysande af nordpolsexpeditionerna här vilja inflicka: isberg
är en enstaka simmande stor ismassa, isfält en förening af
drifisskollor till en vidd, som icke låter öfverskåda sig från
mastkorgen; kan man öfverskåda den, kallar man den isflake; de af dessa
burna isklumparna kallas hummocks; packis är de af särskilda
skollor upptornade isbarrikaderna, som ställa ett oöfvervinneligt
hinder i vägen för seglaren, hvaremot han går genom lös is eller
segelis. Svår is går mycket djupt och är alldeles kompakt.
En istunga sträcker sig från ett isfält och under vattenytan ut
i det öppna vattnet och bildar en farlig klippa, som dock vid lugnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
