Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra af isen sönderkrossats vid kusten, der det måhända ännu
låge i spillror. Alla hvita män hade gått till den stora floden
och medtagit en båt; följande året hade man der funnit deras
ben. Några dagar derefter träffade man andra eskimåer, af hvilka
man hörde, att fartyget under vintern 1857—1858 besökts af en
qvinna och en gosse. Det vore fem dagars färd dit, men blott
föga af fartyget funnes ännu qvar. Den 25 maj 1859 anträffade
man äfven ett menniskoskelett, som sannolikt ännu låg så, som
den arme mannen dignat ned. Löjtnant Hobson fann efter långt
fåfängt sökande vid Cap Victoria ett från de förolyckade sjelfva
härrörande skriftligt dokument, som i få rader innehöll Franklins
olyckskamraters hela pinohistoria och lydde sålunda:
»28 maj 1847. H. m:ts fartyg Erebus och Terror öfvervintrade
på isen på 70c 65’ n. br. och 98’ 23’ v. l.
Vi öfvervintrade 1846 till 1847 på Beecheyön, sedan vi farit
uppför Wellingtonkanalen ända till 77:e breddgraden och återvändt
på vestra sidan af Cornwallisön. Sir John Franklin
kommenderade expeditionen. Allt väl. Ett parti af 2 officerare och 6 man
lemnade fartyget måndagen den 24 maj 1847.
Gm. Gore, löjtnant. C. F. des Voeux, styrman.»
Oafsedt det märkvärdiga skriffelet beträffande vinterqvarteret
på Beecheyön 1846—1847, som dock ett år förut egde rum der,
innehåller berättelsen ingenting annat än glädjande. Ty värr
innehöll samma lapp af annan hand ännu flere underrättelser, och
det af alldeles motsatt innehåll:
»25 april 1848. H. m:ts fartyg Erebus och Terror hafva den
22 april lemnats 5 timmars väg NNV. härifrån, sedan de från
den 12 september 1846 legat fast i isen. Officerare och manskap,
105 själar under befäl af kapten Crozier, landade här på 69° 37’
42" n. br. och 98° 41’ v. l. Sir John Franklin dog den 11 juni
1847, expeditionens hela förlust i döde är intill denna dag 9
officerare och 15 man, och uppbryta vi i morgon, den 26, till
Backs-(Fisk-) floden.
F. R. M. Crozier, kapten och äldste officer.
J. Fitzjames, kapten på Erebus.»
M’Clintocks sällskap undersökte olycksstället på det
noggrannaste, och redan den 30 maj stötte man här på föremål, som, af
intet menskligt öga dittills sedda, såsom stumma och dock
vältaliga vitnen hållit ut här i elfva år. Det var en 9 meter
lång, stor båt, med mycken omsorg utrustad för båtfärden på
Stora fiskfloden och satt på en släde, af hvilken draglinorna ännu
voro qvar. I båten, som haft ett tälttak, lågo bredvid många
umbärliga och oumbärliga saker två menskliga benrangel, det ena
höljdt i kläder och pelsverk. Starka djur, sannolikt vargar, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
