Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anstalt så svår förstörelse på benranglen, att det var omöjligt att
bestämma, hvilka de olycklige hade varit. Två dubbelbössor voro
stödda mot båten, med en pipa i hvardera laddad och hanen spänd.
Dessutom fann man ett antal ur, silfversaker, klädespersedlar,
verktyg, ammunition, andaktsböcker med mera. Den
omständigheten, att båtsläden fans riktad åt det ställe, der fartygen
befunnit sig, häntydde derpå, att man sannolikt varit på återfärd
till dem och dervid omkommit. Ingenstädes fans någon
underrättelse om, något bevis för, att manskapet efter hand omkommit.
— M’Clintock med sina reskamrater återvände efter mer än 70
dagars slädexpedition till sitt fartyg och var så lycklig att den 20
september 1859 åter uppnå hemlandets kust. Slöjan öfver
Franklins öde hade genom denne karaktersfaste mans bemödande
blifvit lyft, om än icke fullständigt fråndragen.
Men äfven öfver den nordvestra genomfarten hade genom dessa
färder klarhet vunnits, och expeditionerna till Franklins uppsökande
ha icke blott skaffat en noggrann kännedom om Amerikas norra
kust och dess överld, utan derjemte äfven löst den fråga, som
sedan århundraden tillbaka syselsatt sjömännen.
Genom expeditionerna till lands hade Amerikas norra kust
blifvit bestämd och derigenom bevisats, att den icke, såsom man
fordom trodde, sträcker sig ända till nordpolen och att icke heller
Amerika sammanhänger med Grönland. På de resor, som af
Belcher, Kellet och Pullen företogos från Baffinsbay åt vester
och sedan af Collinson och M’Clure 1850 från Beringssundet
åt öster, måste slutligen vissheten om en genomfart framgå.
Sedan fartygen Entreprise under Collinson och Investigator under
M’Clure gått under segel, blefvo de kort derefter skilda från
hvarandra. Collinson blef af is hindrad från vidare framträngande
och måste vända om. M’Clure deremot, som dittills mestadels
hållit sig vid det amerikanska fastlandets norra kust, kom ända
till Cap Parry, vände sig sedan norr ut ända till södra udden af
Banks ö, Cap Nelson, och försökte att i nordöstlig riktning genom
det dittills obekanta Prinsens af Wales sund (mellan Banks ö
och Prins Alberts land) intränga i Melvillesundet. Mer än två
tredjedelar af sundet voro lyckligt tillryggalagda, då
ogenomträngliga ismassor hindrade färdens fortsättning och tvungo honom att
här taga sitt vinterqvarter 1850—1851. Så snart de nödvändigaste
inrättningarna och anstalterna för fartygets största möjliga
skyddande för vintern blifvit vidtagna, begaf sig befälhafvaren med
några af sina följeslagare på väg för att förvissa sig om sin
redan till säkerhet vordna förmodan. Han fortsatte ytterligare sina
forskningar efter en nordvestlig genomfart och kom ända till Cap
Weel, hvarvid han öfvertygade sig, att Prinsens af Wales sund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
