Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden - Den nordöstra genomfartens upptäckt (Tillägg af öfversättaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han efter sina fartyg kallade Erebus och Terror. Tillträdet
till kusten stängdes af en isvall, hvars rand sjöfararne följde flere
grader långt utan att dock nå dess slut. Den 23 februari 1842
kom han under 78° 20’ till större sydlig bredd, än någon hvarken
före eller efter honom hittills uppnått. Följande året försökte
han att framtränga ännu en gång, men blef nu redan förut af
isen tvungen att vända om. Om det än var Ross omöjligt att nå
sitt mål, uppsökandet af den magnetiska sydpolen, kunde han
dock genom sina iakttagelser fastställa, att den måste finnas i det
inre af det af honom upptäckta Victorialand, möjligen under 75° 6’
s. br. och 172° v. 1. från Ferro.
Efter Ross’ stora, fyra år räckande sydpolsfärd ha endast få
upptäcktsresor till dessa trakter företagits, och några vidare
resultat ha icke varit förknippade med dem.
Samtliga ögrupperna äfvensom de omkring sydpolen lägrade
landmassorna benämner man vanligen Antarktiska kontinenten
eller Sydpolarlandet. Den på det östra halfklotet belägna
delen, hvilken med en kustutsträckning af mer än 300 mils längd
på våra kartor återfinnes under olika benämningar, såsom
Adelie-och Clarieland, 1840 upptäckta af den franske sjöfararen Dumont
d’Urville, Sabrina- eller Ballenyland med en utomordentlig
rikedom af isberg, Budd-, Knox- och Terminationsland med Repulsebay,
Kemps- och Enderbyland, sammanfattas äfven under det
gemensamma namnet Wilkes land efter den redan nämde Wilke.
Alla dessa trakter visa ett evigt enahanda af isberg och
glacierer, nästan alltid höljda af ogenomträngliga dimmor. Hafvet
är uppfyldt af ändlösa skaror af trandjur, som mestadels skilja
sig från samma arter i norden. Den sydliga hvalen är större och
starkare än den nordliga, i stället för den nordiska hvalrossen
uppträder här sjöelefanten. Landets växtrike företrädes blott af
några få arter mossor och lafvar, djurverlden af sjöfåglar, bland dem
pingviner, som med flegmatiskt lugn i hela rader sitta på
polarstränderna och genom sin ovighet blifva ett lätt byte för
sjöfararne. Men ehuru Södra ishafvet i nyare tid blifvit en liflig
skådeplats för hvalfångsten, skall dock ännu många år förgå, innan
dessa isompansrade trakter, i hvilka man icke upptäckt ens det
ringaste spår af menniskors tillvaro, blifvit öppnade för vår
närmare kännedom.
| (Tillägg af öfversättaren.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
