Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
församling, att sådant måtte dem förlåtet och tillgifvet
varda, lofvandes sig därhos henne aldrig mer vederkännas
vilja“. Detsamma gjorde biskoparna från andra stift, eller
där biskoparna icke infunnit sig, de förnämsta prästerna.
Några kända liturgister framkallades särskildt och fingo
göra afbön. Den redan förut omtalade Upsalapastorn Joa-
kim Olai sade endast, att “om alla andra ville öfvergifva
liturgien, så ville ock han; men ordföranden sade: den be-
kännelsen duger icke, frågade så honom, om honom tyck-
tes, att han hade godt samvete eller ondt, att han hade
hållit med och försvarat liturgien. Han visste intet livad
han skulle svara, dock på sistone sade han sig vilja öfver-
gifva liturgien och blifva ense med de andra.“
Sedan steg drotsen upp och tackade biskop Petrus
Jome och prästerskapet i Strängnäs stift, för att “de uti
rätta sanningen hade stått fasta, och där utöfver mycket
ondt lidit“. Därmed gjordes en förlikning mellan prästerna
i hertigdömet och dem i konungariket efter den häftiga
och bittra strid, som rasat förut. — De präster, som lem-
nat skriftlig förbindelse att hålla liturgien, begärde att få
dem tillbaka. Drotsen lofvade, att så skulle ske, så snart
Sigismund kommit till Sverige, emedan alla kanslihandlin-
gar förseglats strax efter Johans död. Därpå framtogos
skarpa utlåtanden om liturgien från fyra tyska Universität,
nämligen från Helmstad, Leipzig, Wittenberg och Frank-
furt an der Oder. Det från Helmstad upplästes i svensk
öfversättning, men mera medhanns icke den dagen.
På onsdags morgon (d. 7 mars) samlades mötesdelta-
garna till session kl. 7. De tre återstående tyska skrifvel-
serna föredrogos jämte en bekännelseskrift mot liturgien,
som flera år förut uppsatts af prästerskapet i Strängnäs’
stift. Därefter hölls räfst med Petrus Paulinus, emedan
han skriftligen försvarat liturgien, men ock därför att han
genom snikenhet och rått predikosätt väckt allmän förar-
gelse. Han blef “så vidt drifven, att han med gråtande
tårar sin galenskap bekände, bad om vänskap och lofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
