Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
stift. Resultatet blef, att Abraham Andrem Angermannus,
som måst lämna landet för sitt motstånd mot liturgien och
ännu icke hunnit återkomma, var vald till Sveriges ärke-
biskop. Närmast i röstetal kommo Nicolaus Bothniensis
och Petrus Jonm. — På eftermiddagen valdes Olaus Mar-
tini till biskop i Växiö och Henrik Gadolenus till biskop
i Skara. Dessa båda tillträdde dock icke sina biskopsämbe-
ten, emedan de gamla innehafvarna fingo kvarstanna till
sin död.
Härmed hade mötet egentligen fyllt sitt värf. Kyr-
kans lära och ceremonier voro bestämda, liturgien var form-
ligen afskaffad, och biskopar valda. Besluten hade fattats
nästan enhälligt, och af den föregående tidens skarpa mot-
satser hade föga märkts. Före sammankallandet hade hertig
Karl verkat för, att mötet skulle blifva fullkomligt fritt
och själfständigt, men från Gustaf Vasas dagar hade rege-
ringen rätt att bekräfta lagar, som angingo kyrkan, lika
väl som alla andra lagstadganden, och den rätten ville her-
tigen icke låta regeringen förlora. Besluten hade i ett par
punkter gått hertigen emot, och lian var icke villig att
utan strid gifva efter. Men detta lössläppte den bitter-
het, som förut dämpats. Hertigens motstånd föranledde
fordran på skarpare bestämmelser i beslutet, och många
fruktade, att hela mötet skulle upplösas utan vunnet resul-
tat. De män, som äran tillkommer att ha hindrat mötets
sprängning och bragt allt till en lycklig lösning, äro mötets
ordförande Nicolaus Bothniensis, Petrus Jonm, Erik Schin-
nerus och Erik Schepperus samt kanske främst hertig Karl,
som slutligen visade sig kunna uppoffra sin egen mening
för det allmänna bästa.
Klockan 9 på fredags morgon (den 16 Mars) gingo
mötets ordförande, biskoparna och några andra präster samt
rådet upp till hertigen på slottet. Först nu tycks hertigen
fått fullständig kännedom om prästerskapets förslag till mö-
tesbeslut och om rådets ändringar. När han “fick höra att
riksens råd beslutit med prästerskapet honom oåtspord, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
