Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
de nu voro nöjda. Ett enhälligt ja afgafs. Sedan tillkänna-
gaf biskopen i Linköping, att de alla skulle samlas kl. 1
på slottet för att tacka hertigen för hans tillmötesgående.
Därefter fingo prästerna fritt draga hem igen, men bisko-
par, domkapitelsmedlemmar och professorer skulle stanna
kvar för att underskrifva mötesbeslutet. — Kl. 1 samlades
prästerna i slottskyrkan, hvarefter hertigen och rådet in-
trädde. Hertigen höll ett tal, livari lian förmanade alla
till flitighet i deras kall och ämbeten, så att de icke så lätt
skulle låta sig bedragas, om, hvilket Gud förbjude, något
nytt skulle påkomma. Han lofvade dem bistånd i allt och
lät läsa upp ett nyligen ankommet bref från konung Sigis-
mund med uppdrag för hertigen och rådet, att förestå rege-
ringen. Till sist höd hertigen “dem väl fara, och så drog
livar hem till sitt undantagandes dem allena, som försegla
och underskrifva skulle.“
Det stora verket var fullbordadt. Alla viktigare frå-
gor om kyrkans lära hade afgjorts under stor endräkt, som
de sista dagarnas tvister om mer obetydliga ting‘icke böra
undanskymma.
Den 20 mars skref hertigen under heslutet, tillika med
de förnämsta bland rådet, adeln och prästerskapet. Hundra
år senare, år 1093, lät konung Karl XI förfärdiga ett silf-
verskrin, uti hvilket detta exemplar af mötesbeslutet ned-
lades, och så finnes det ännu förvaradt i riksarkivet. — Af-
skrifter af beslutet togos sedan och kringsändes rundt kring
Sveriges rike under våren och sommaren 1593 samt under-
skrefvos af adelsmän och präster, hvarjämte härader och
städer läto trycka sina sigill inunder.
Uti beslutet hänvisas först på den split och oenighet,
som åren förut rådt i religionen, hvaraf man kunnat draga
den lärdomen, att ingenting vore skadligare uti något ko-
ningarike än tvist och oenighet, “och intet nyttigare och
gagneligare, eller det som mera förbinder hjärtan samman,
än sämja och enighet, och särdeles i religionen“. Efter
denna inledning förklaras först, att de alla vilja blifva ‘vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
