Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Sällan knnade man se mer olika begåfvade och ändå så
lyckliga makar. Hon kände med ljuf tillfredställelse, att hon
var oumbärlig för honom. Han var den man, hvars snille
hon beundrade, hvars lärdom och poetiska värde hon
hade stor vördnad för, derför såg hon upp till honom med
qvinlig ödmjukhet och var stolt att få bära hans namn.
Hon älskade menniskan, den milde, älsklige mannen, sina
barns far, men i alla verldsliga ting var hon hans
förmyndare och hade en moderlig omsorg om den i sina
drömmar lefvande, opraktiska skalden. Hemmet var
hennes verld, der ordnade hon allt klokt, sparsamt och
ordentligt, men ej utan det behag, den enkla skönhet man
vill se i en sådan boning. Der fanns ingen lyx,
möbeltyget var svensk fabriksväfnad, de hade ej haft råd till
någon dyrbar möblering, men allt, från det blommande
pomeransträdet i fenstret, uppdraget af kärnor ur
brölloppsbålen, till smörasken och systenen af östgötsk
kolmårdsmarmor, hade sin historia, sina minnen. Det i
början så enkla hemmet pryddes efter hand af en vacker
tafla, ett fortepiano, en gungstol etc., och den förnöjelse
dessa nya skatter väckte kan ej fattas af genom
öfverflöd förslöade sinnen. Nu fick han glädja sig och sina
vänner med dessa småningom förvärfvade, vackra saker.
Hela det rika bokförrådet stod frikostigt öppet för hvem
som ville låna och ökades årligen. När solen lyste in
genom murgrönsjalusierna, stod han ofta på tröskeln till
sitt arbetsrum och såg med förnöjdt leende på den täcka
gruppen, sin blonda Ebba och de tre barnen. Försänkt
i sina tankar, märkte han icke, huru hon genom en from list
lagade så, att han alltid fick det bästa af allt, som fanns
på bordet och i huset. Ofta under det han berättade som
lifligast, åto hon och barnen med glädjestrålande blickar
hårdt bröd, under det färska skorpor och godrån lågo så
nära till hands Tför honom, att han, när han ville hafva
något, ej kunde undgå att taga dem. ”Icke sannt, det
här smakar förträffligt!” kunde han då med naiv
belåtenhet utropa till sin gäst eller sin dotter, utan aning, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
