Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
i stilla värdighet (A. W.); Fru Nordenflycht blickade svär- |
miskt emot honom; Runius — med ett ord ingen
saknades i kretsen.
Ett rum med porträtter i. En flicka sitter och läser högt
några stropher , ser sedan upp från bolken och säger:
”Nu vill jag njuta just min högtidsqväll,
Den fest, hvarefter jag så länge längtat.
Fast ensam ung i detta gamla slott,
Jag samlat kring mig evigt unga gäster;
Se hvilken krets! — Ur dunkel forntids natt
Jag manat Sveriges Siare och Skalder
Och är så rik och lycklig nu ibland dem.
Jag känner dem! — Haf tack, du sköna bok,
Som invigt mig i deras store tankar!
Förr smög jag rädd från skumma galleriet,
Der dessa bilder, dammiga och glömda,
Med dunkla blickar sågo ned på mig,
Som intet anade af deras värde,
Tills denna bok — ack, hvad den gjort mig fröjd!
Snabb flög jag som en blixt till galleriet,
Och, djupt mig böjande för dessa bilder,
Jag blåste glömskans stoft från deras pannor,
Och bar dem till mitt rum på mina armar.
Sen ha de sett på mig med klara blickar:
Du kloka vördnadsvärda lärdomsljus,
Och du, till hvilken hjertat mest mig drager.
Ju längre sen i denna bok jag läste,
Dess flera bilder bar jag i mitt rum,
Och i mitt sinne nu till dem jag talar
Och umgås fritt med Sveriges störste män.
Du ädle Skald, dig tacka Nordens tärnor,
Och molnens andar, blommor små, och stjernor.
TANTEN inträder.
Ah ha! Ma chére Petitte, se här är kabinettet,
Dit du har bjudit mig; det är ju helt charmant!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
