- Project Runeberg -  Fotografier af det forna Upsalalifvet /
46

(1864) [MARC] Author: Thekla Knös
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

arbetet. Verksamhet var hennes lif, och tacksamt
minnas många hennes föredöme i trägen flit, ehuru det ibland
föreföll litet besvärligt, isynnerhet vid åhörandet af
vacker musik. Att gå dit kallades af några att gå på
dagsverke. Men denna ande grep ändå omkring sig. Man
kunde bjuda denna Landshötdingska på den tarfligaste
kost; hon kom med sitt arbete, såg efter hvad man gjorde,
gaf kloka praktiska råd, och ville rätt gerna höra läsas,
isynnerhet ej alltför fantastiska saker, ty då afbröt ett:
”fasligt orimligt!” helt tvärt berättelsen. En gång fick jag,
ditbjuden till middag, uppmåla alla de urtvättade
blommorna på en kattunsklädning, som blef färdig och
hvaruti värdinnan, till min glädje och stolthet, uppträdde vid
middagsbordet. Hennes klädsel var alltid mycket vårdad,
och hon fordrade det af alla fruntimmer. Jag har aldrig
sett en sådan händighet, ett så jemnt iakttagande af
tiden. Man kunde ej vara med dessa personer utan att
finna, att de endast värderade personlig duglighet under
hvad form som helst, karakterens redbarhet och arbetets
ära. - Möblerna i förmaket voro hennes händers verk,
gardinerna broderade af henne. Hjelpsam mot fattiga,
hatade hon blott lättja.

Atmospheren der var, oaktadt mattorna och brasorna, ’

en frisk nordisk vinterdags: man lärde, man arbetade,
man lekte ibland, — jag vet ej hvarföre det påminde om
lifvet vid ett svenskt bruk, der jern hamras, gnistor flyga
och man håller sig varm genom helsosam rörelse. - Man
känner, att något blir af i det närvarande, man ser upp
till Carlavagnen, till stjernorna deruppe, utan att ett
ögonblick glömma verkligheten; tanken omfattar det stora,
forntid och framtid, men ingen minut får det närvarandes
pligt försummas, jernet hamras och slår takt till
smedens sång. — Dalkarlarnes skarpa förstånd prisades af
deras höfding. Sträng mot den poesi, som blott är tomma
ord, en skrud utan innehåll och lif, ”en klädning utan

e

e sERERSATASTEE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:27:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/upsalalif/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free