Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det inre lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rike. Af sig sjelf såsom naturlig menniska kan menniskan
icke söka detta lif. Hon måste väckas till känsla af lifvet
i Gud och i hans rike såsom hennes högsta goda. Men
då Gud såsom hennes religiösa lifs grund genomtränger
henne, gifver han henne tron, hoppet och kärleken. I tron
omfattar hon den gudomliga lifsgrunden såsom sin absolut
högsta praktiska bestämningsgrund, och derigenom blifver
hon religiös karakter. Af tron blifver hon rättfärdig. I
hoppet har hon sin högsta praktiska lag, ty för henne har
det fordrade blifvit det efterlängtade. Af hoppet får hon
förtröstan. I kärleken, som är allt hopps fullbordan, har
hon sitt högsta goda. Af kärleken kommer den eviga
saligheten. I tron, hoppet och kärleken har menniskan den
högsta formen af sitt inre lif, och detta lif är ett lif i
rättfärdighet inför Gud, i förtröstan på honom och i evig
salighet i honom. Men det religiösa lifvet är ock ett lif i
Guds rike. I hans rike lefva alla hans barn under honom
såsom fader med hvarandra såsom bröder. Allt godt
i detta rike utgår från Gud, men han gifver det icke helt
och hållet omedelbart, utan han låter det ock från det ena
barnet komma till det andra i olika former efter arten
af den gåfva, som är hvar och en beskärd. Så är en
hvar i Guds rike införlifvad med hvar och en annan, och
alla äro i Gud, och han är allt i alla.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
