Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagsökning för gäld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnats till borgenären såsom bevis för fordringen, är således
af beskaffenhet att kunna göras gällande genom lagsökning.
Det gäller nu att se till, om icke § 14 ställer sig i
vägen för denna åsigt samt innebär en annan af
lagstiftaren sjelf gifven tolkning af § 12. Såsom förut nämnts, synes
stadgandet, att öfverexekutor blott skall se till att den
åberopade handlingen innefattar bevis om fordran, vid första
påseende föga förenligt med förevarande åsigt Då man
emellertid erinrar sig, att § 12 är hufvudstadgandet, samt
hurusom det i § 14 gjorda uttalande, att öfverexekutor
finner den åberopade handlingen icke innefatta bevis,
tydligen är stäldt i motsättning mot borgenärens uppfattning
af den handling, hvarå han sin fordran grundar, torde man
svårligen ega rätt att påstå annat, än att lagstiftaren i § 14
utgått ifrån, att handlingen i fråga varit sådan, som i § 12
föreskrifvits. Och § 12 förutsätter, såsom jag redan nämnt,
en af gäldenären såsom bevis för fordringen till
borgenären utgifven handling. Dermed är till och med ett
vanligt protokollsutdrag, innehållande att gäldenären muntligen
inför domstol erkänt sin betalningsskyldighet, uteslutet från
att vara lagsökningsurkund. Och den af lagutskottet
fruktade »missuppfattning, att under skriftliga fordringsbevis,
för hvilka lagsökning finge ega rum, ej skulle innefattas
äfven sådana handlingar som t. ex. de räkningar, hvilka
omnämnas i 24 § af kongl. förordningen den 4 maj 1855,
sådan denna § lyder enligt kongl. förordningen den 12
september 1868, med flera dylika handlingar», skulle, hvad
beträffar icke accepterade räkningar, vara omöjlig att
med 12 §:s nuvarande lydelse undgå, såvida icke
lagstiftaren uttryckligen förklarat, att dylik räkning under
vissa vilkor skulle vara lika utmätningsgild som förfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
