Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
*5
vigt Att här fullständigt redogöra för de nya
bestämmelserna och deras betydelse med hänsyn till kommande dagar
skulle emellertid medföra en allt för stor vidlyftighet Det
må för tillfället vara nog med den allmänna erinran, att
konungens rätt till uppsigt öfver biskoparnes
embetsverk-samhet, vid tillsättning af andliga embeten och i flera andra
kyrkliga ärenden, så ansenligt utvidgades, att till och med
den foglige Laurentius Petri, Olavi yngre broder, hvilken
nu börjar uppträda såsom den fjerde mera betydande
reformatorn, ansåg sig någon tid derefter böra betrakta denna
maktfullkomlighet blott såsom en tillfällig nödfallsutväg,
emedan de dåvarande biskoparne voro föga benägna
evangelium och Guds ord. Framdeles, menar han, borde det
dock blifva annorlunda och den urgamla biskopliga rätten
återställas. Men vänta fick han, och icke långt derefter
skulle erfarenheten verkligen lära både honom och hans
samtid, huru den nya kungliga makten lika väl kunde
missbrukas som den påfliga.
Oaktadt Westerås riksdag i allmänna drag och efter
protestantiska grundsatser någorlunda ordnat hvad som
under förhandenvarande omständigheter kunde ordnas utan
våldsam brytning med det bestående, sammankallades
likväl redan året 1529 ett nytt kyrkomöte i Örebro. Detta
möte var dock egentligen blott ett prestmöte, liknande
medeltidens provinsialsynoder, och innebar ett ganska
vigtigt erkännande af svenska kyrkans frihet, icke blott i
förhållande till påfvedömet, utan äfven i förhållande till den
verldsliga makten, så snart de frågor, som borde behandlas,
gälde kyrkans egna inre angelägenheter, hvilket nu var
fallet Till ordförande utsåg emellertid konung Gustaf
sje¾ alldenstund ärkebiskopsembetet var ledigt, Laurentius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
