Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Om den svenska kyrkoreformationen
orubbade sjelfständighet, kunde lätt, menskligt att döma,
hela det reformatoriska fbrvärfvet hafva gått förloradt under
den mer än svåra brytningsperiod, som åtta år efter hans
embetstillträde inträffade och gjorde Olavus Petri och
Laurentius Andreæ för framtiden maktlösa.
Båda dessa Gustaf Wasas Trån början med så mycken
ynnest omfattade stormän blefvo nämligen, såsom bekant,
vid den tiden anklagade för högförräderi och af en mycket
märkvärdig improviserad domstol på de eländigaste skäl
dömda till döden. Väl benådades de sedermera af konungen,
men fingo dock erlägga så höga böter, att Laurentius blef
ekonomiskt ruinerad och Olavus skulle hafva blifvit det, om
ej hans vänner sammanskjutit bötesbeloppet. Den sist
nämnde kunde dock lyckligtvis äfven efter den bedröfliga
tilldragelsen fortsätta sin reformatoriska verksamhet, då han
genom kunglig nåd fick den vigtiga platsen såsom
kyrkoherde i Stockholm sig anvisad, men sitt gamla inflytande
hos konungen återvann han dock aldrig. De kunde ej
längre draga jemt tillsamman, den energiske kyrklige
idealisten och den lika energiske politiske realisten. En sådan
omöjlighet hade redan förut tillräckligt visat sig under de
två år (1531 —1533) Olavus varit konungens kansler och
återspeglar sig i det föga smickrande vitsord, som, dock långt
efter afskedet från denna befattning, honom tilldelades,
nämligen att han var lika duglig till kansler som >en åsna
till luteslagare» eller »en frisisk ko till att spinna silke».
Den grofkornigheten var emellertid blott ett oskyldigt skämt
Värre blef det sedermera både för reformatorn sjelf och
för den kyrka han tjenade.
Ty med året 1539 började den omkastning i Gustaf
Wasas dittills temligen varsamma kyrkopolitik, som hvarje
hans beundrare gerna vill med tystnad förbigå. Inga faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
