Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
33
utöfver Konstantin den stores tid utsträckta kyrkans lära
och ordning. Svårligen kan hon således betraktas såsom
något egentligen nytt uppslag. Märkligt är i alla fall att,
fastän författaren är katolik, icke blott den biskopliga
maktens missbruk der erkännes, utan äfven kalkens
undandragande från lekmän i nattvarden ogillas, messoffret
förklaras på ett sätt som förtager eller minskar dess
anstöt-lighet, transsubstantiationsläran betraktas såsom dubiös, s. k.
vråmessor förkastas, celibatslagens upphäfvande påyrkas i
anseende till tidsomständigheterna, helgondyrkan
underkännes, samt slutligen framställes i den vigtiga frågan om tron
och gerningarna en redan förut i kejsar Karl V:s interim
anbefalld förmedlingsåsigt1). Sådant var, kort sagdt,
innehållet af denna skrift, som helt visst aldrig i vårt lands
historia kunnat åt sig bevara något minne, om hon ej der
genom kunglig ynnest ledt till följder, som hon i intet
annat land lyckats åstadkomma. Det var dock hvarken
hon eller någon annan teologisk skrift, som i främsta
rummet torde hafva gifvit anledning till den nya kyrkliga
rörelsen under Johan Hirs regering, utan var detta väl
snarare konungens egen visserligen uppriktiga, men alltid
oklara fromhet, och kanske äfven hans prakt- och
maktlystnad samt framför allt hans kärlek till den ädla furstinna,
som förljufvat hans fängelse och förtjent ett bättre öde än
att för sin främmande tros skull blifva ett ofrivilligt upphof
till en tjugoårig sönderslitning af kyrkan i hennes andra
fädernesland. Ty för hennes skull öppnades åtminstone
de olycksbringande underhandlingarna med Rom. Efter
hennes död började de ock aftyna.
1) Anjou: Sv. kyrkoref:s historia III s. 52.
Sundberg: Om sv. kyrkoref. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
