Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var samladt i Stockholm vid den aflidne konungens
bisättning d. 30 December 1592, framställt ett dylikt yrkande
och till hertigen d. 3 nästföljande Januari öfverlemnat en
böneskrift af följande innehåll:
Högborne Furste . . . Eders furstl. Nåde har utan
tvifvel tillräckligt öfvervägt, huru mycket det är af nöden, att
den myckna split och oenighet, som nu i lång tid här i
vårt kära fädernesland, det Gud bättre, om religionen varit
hafver, samt de mångfaldiga och stora förargelser, som
med uppenbara affall, ovisshet i läran, ungdomens förförelse,
kapitels och skolors försvagande, gode mäns förtryck, kollegii
förstöring och församlingens förnämsta friheters
underkufvande samt andra sådana oordningar derigenom blifvit
förorsakade, måtte genom Guds nådiga hjelp afskaffas och
en beständig och gudelig enighet åter upprättas. Och
eftersom man ej kan förmoda, att antingen dessa
besvärligheter af sig sjelfva bortfalla eller fullkomlig enighet
annorlunda än genom ett allmänt, kristligt och fritt inrikes möte
lagligen kan åstadkommas, utan fastmer måste befaras, att
om ett sådant möte, medan ännu tid och lägenhet är; icke
blifver hållet, kunna i framtiden genom inträffade
omständigheter mycket värre och förargligare saker tilldraga sig,
än hittills har skett; desslikes eftersom vi, på vårt kalls
vägnar, för Guds namns äras, våra åhörares samt vår egen
och våra efterkommandes eviga salighets och vårt kära
fäderneslands allmänna nyttas skull, känna oss vara
pligtiga att med Guds nådiga bistånd efter förmåga hela
församlingens brister, förekomma tillstundande farligheter och
ånyo stadfästa den förra enigheten, så äro vi ock, hvar i
sin stad, af hjertat underdånigt, troget, rättrådigt och
välvilligt redobogne till att låta bruka oss i detta heliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
