Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
71
böra brännas; S:t Eriks skrin, hvilket borde ställas undan,
på det menniskor »det icke för en Gud dyrka skola». Om
allt detta fattades likväl intet uttryckligt beslut, men ett
sådant var ock knappt behöfligt, då strax derefter den före
k Johans tid gällande liturgiska ordningen återställdes.
När mötet d. 8 Mars var församladt, tillfrågades det
nämligen af ordföranden, hvilken messbok man önskade
få införd i stället för den ogillade liturgien, och afgafs då
enhälligt det svar, att man ville hafva tillbaka den fàre
liturgiens införande brukliga. Så blef den länge sväfvande
rituella frågan slutligen äfven afgjord icke blott negativt
utan ock positivt Denna gamla messbok förklarades dock
med en klok moderation vid följande dags sammanträde böra
anses för »fri ting», som efter tidsförhållandena kan ändras.
En liten obetydlig ändring gjordes ock genast i ordalagen
för den s. k. exorcismen vid dopet, men åtskilliga andra
förändringar, som kunde ifrågasättas, öfverlemnades åt
framtiden. Så var man t ex. ganska ense om det olämpliga i
många ännu bibehållna papistiska kyrkoseder, men ansåg sig
likväl icke behöfva fatta något särskildt beslut om deras
afskaffande. Dit räknades »de långa bloss-stakarne», som
stodo antända på altaret, då evangelium lästes, och höllos
bakom prestens rygg vid sakramentets elevation; vidare
seden att kyrkogångshustrur skulle bära ljus i händerna
och gifva offer till kyrkan, bärandet af kors och fana framför
lik, grafvars och liks vigning, bruket af rökelse, ljus vid
brudvigsel och brudars gång omkring kyrkan m. m. Om
meningen med flera af dessa bruk lemnade biskopen i
Strengnäs upplysningar, genom hvilka han försökte styrka,
att de icke voro så oskyldiga som de i sig sjelfva kunde
synas vara, utan att de tvärtom gåfvo näring åt mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
